Vad är transparens värd?
Med en fungerande offentlighetsprincip vore denna insändare överflödig men tyvärr måste vi reagera när hemlighetsmakeri, fagra löften och uppenbara lögner tillåts florera inom landskapets sfär. Det ges utrymme för maktfullkomliga personer att göra småföretagares verksamhet och leverne till något man ej önskar ens sin fiende.
Den vanlige ålänningen, som däremot inte har svårt att skilja på rätt och fel, lider både som privatperson och företagare när systemet fallerar.
Företagaren är den som dagligen levererar trygghet och tillväxt men ska med alla medel tvingas till underkastelse i ett system baserat på monopol, där företagarens kontakter med myndigheten, ifall man inte tillhör den utvalda skaran, hänvisas till årslånga ärenden i domstolar.
Det är då ansvaret faller tungt på vår sittande regering och man kan inte nog betona de förpliktelser som förtroendeuppdraget innebär. Den som vill inleda en diskussion ska inte behöva bli bemött som vore man något förbrukat och överflödigt som kan slängas på tippen.
Hållbarhet är ett populärt ord i dessa tider men det sätt som både fastighetsverkets chef och styrelseordförande, PAF och inte minst ansvarig minister Mats Perämaa agerar på är allt annat än hållbart. Ett löfte om att inleda en transparent diskussion resulterar i en årslång tystnad!
Både Mats Perämaa, Lennart Isaksson och Stefan Rumander använder för övrigt ofta ordet `transparens` men frågan är om ordet för dem alls har någon konkret innebörd? Företagen är å sin sida helt beroende av entydiga verksamhetsförutsättningar, och det är lagtingets och regeringens uppgift att tillhandahålla dessa så att det i slutänden bara är den enskilde företagarens kompetens och drivkraft som avgör.
Varken personligt tyckande, egennytta eller omsorg om det egna anseendet är något som en mellanchef inom landskapet ska ägna sin tid åt. Företagaren måste själv tjäna ihop sitt levebröd och man häpnar över arrogansen hos tjänstemannen med fast månadslön.
När dylikt maktmissbruk uppdagas finns inga alternativ – vederbörande måste omgående lösas från sitt uppdrag. Landskapsregeringen företräds av ministern som uttalar sitt fulla stöd för styrelsen vars ordförande i sin tur intygar sitt fulla förtroende för vd – är det bara en slump och en tillfällighet att det som dessa tre herrar har gemensamt är att de under en längre tid både känt till och helt negligerat att det förekommit jäv och andra oegentligheter?
Den vanlige ålänningen behöver heller inte ta hjälp av varken revisionsbyråer eller centralkriminalpolisen för att förstå hur man ska uppföra sej, och att man inte hur som helst kan spendera medborgarnas pengar inom familjen.
Självstyrelsen ska vara vår stolthet men när den nyttjas på detta vis blir den istället till vårt förfång.
ANDERS UPPGÅRDH
