Tanken med KST (Kommunernas socialtjänst) var väl ändå att upprätthålla en smidig och rättvis vård av alla på Åland, en vård som skulle innebära trygghet för såväl klienter som närståendevårdare?

Men under det dryga år som KST existerat har vi fått erfara att den hjälp som vi behöver har försämrats. Min sjukdom gör att jag är beroende av assistent, vilket i mitt fall handlar om att medan min fru är på arbete hjälper en assistent mej i hemmet under de veckor när jag inte är på så kallad avlastningsplats och borta hemifrån.

Assistenternas arbetsuppgifter har kontinuerligt inskränkts sedan KST kom in i bilden. Nu senast handlar det om deras lunchpauser. Assistenterna påstås ha rätt till en timmes lunch samt den tid det tar att ta sej mellan klienten och lunchstället.

I praktiken handlar det alltså om mera än en timme när klienten lämnas ensam, eftersom den assistent som ska äta lunch inte får någon avlösning. Att klienter med kontinuerligt vårdbehov lämnas ensamma så lång tid är väldigt olyckligt, särskilt för mej när fallrisken är överhängande och dessutom är armen för tillfället gipsad så min rörelseförmåga är än mer nedsatt.

Att vara närståendevårdare innebär ett både fysiskt och psykiskt tungt arbete som kräver såväl kärleksfullhet som professionalitet. Att dessutom kontinuerligt åläggas att redovisa timmar för detta arbete upplevs som att ytterligare krav ställs på en; KST har ju redan tillgång till de timmar som assistenterna arbetar, alltså på ett dygn 24 timmar minus assistenttimmarna (förutom den lunchtimme när klienterna måste ta hand om sig själva).

Jan Erik Sundberg

Mer läsning

Folk- och färgrikt med Funkisteatern i helgen

Ljus i horisonten för KST

Avgående KST-ordförande om framtiden: ”Jag är inte orolig”