DELA

Tidens trender vinner inte den som skär ner mest i välfärden

Om man granskar trenderna i samhället så som medierna själva skildrar utvecklingen kan man lägga märke till följande. Alyssa-Bittner-Gibbs berättar i tidningen Åland om hur hon och hennes familj sökt en plats i Europa för sig och sin familj. På Åland tycker hon sig ha hittat den trygghet hon sökt. Hon höjer skolan och dagis till skyarna. Alyssa är representativ för många med hög utbildning och hög självförsörjningsgrad som slår sig ner på Åland, inser livskvaliteten i vårt samhälle och vill bidra till en hållbar utveckling på Åland.

Det verkar inte särskilt väl genomtänkt att föreslå försämringar i välfärden med tanke på inflyttning av familjer som Alyssas. Trots pandemin och ekonomisk stagnation har Åland också under 2020 en positiv inflyttning. Något vi måste ha med tanke på den låga nativiteten, en alltmer åldrande befolkning och en relativt låg utbildningsnivå. Alyssa och många andra inflyttade från avlägsna trakter som tagit sig långt ifrån till Åland är mer än guld värda.

En annan tendens är ett strakt uppvaknande intresse för bevarande av äldre hus. Skillnaden nu från tidigare är att ”ruckelromantikerna” är unga människor och glädjande många bor på landsbygden. I flera reportage har vi läst om unga familjer som tar sig an vackra äldre hus som förfallit och som är i behov av stora uppoffringar för att åter bebos och fylla sin kulturhistoriska plats i miljön.

Byggnadsvårdssällskapet på Åland har fått en ny styrelse och leds av entusiasten Oscar Johansson som är 19 år gammal enligt Nya Ålands bilaga Hemma. Vad säger detta om vår tid? Tolkningarna kan säkert variera men ett är klart. Många unga fäster stor vikt vid landskapets äldre byggnadsbestånd. Många unga vill vara en del av traditionen och uppskattar de värden äldre hus representerar. Husen berättar om tidigare generationers livsöden och stärker den lokala förankringen och identiteten. Istället för att högljutt arbeta mot bevarande av äldre byggnader och kräva rätt att riva i tid och otid borde denna trend leda till att offentliga medel ackumuleras för att stöda bevarande av äldre byggnader. Att bevara gamla trähus är både hållbart och ekonomiskt om man slår ut renovering-kostnaderna över tid

En tredje trend är jämställdhet. Mensdebatten handlar om mycket mer än bara gratis mensskydd. Vi lever i en tid då vår världs mest framgångsrika ledare är unga kvinnor. Sanna Marin, Greta Thunberg, Alexandra Occasio-Cortez och Jacinda Arden för att nämna några av de mest ryktbara. Men trenden är klar. Unga kvinnor tar ledningen. De är välutbildade, ansvarstagande, ser till helheten och för en omsorgspolitik som ser till allas behov.

På Åland lever vi nästan på stenåldern vad gäller jämställdheten. Den politiska och mediala eliten består av manliga ledare och någon enstaka kvinna som inte lyfter kvinnors rätt till makt och inflytande. Lika lön, lika pension, lika arbetsvillkor, lika föräldraledighet är frågor utan synliga lösningar. Misshandel och sexuella övergrepp är dagliga rubriker men det saknas politisk vilja att lösa ojämställdheten i dessa avseenden. Det krävs att män tar sitt ansvar för dessa frågor om någon förändring skall ske.

Några sådana tecken syns inte ens i skyn. En stor begåvningsreserv förslösas på detta sätt. Utnämningar och mediala omdömen gynnar män och diskriminerar kvinnor särskilt om de är pålästa, krävande och vill bli lika behandlade. I mensskyddsfrågan har kvinnorna tolkningsföreträde vilket inte är fallet i de flesta andra frågor som rör jämställdheten. Män ser män och bildar ofta front mot kvinnorna även när de vet att de har fel. Det är sådant som kallas makt.

BARBRO SUNDBACK (S)

Tack för att du väljer Nya Åland!

Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.

Välj belopp