DELA

Tankar kring investeringar och jordbruk

Att lönsamheten inom jordbruket inte är den bästa har väl de flesta hört talas om. Oljepriserna har stigit, priset på kraftfoder och andra insatsvaror har stigit och så vidare, listan kan göras lång. Jordbruket har pressats till den grad att flera prishöjningar eller andra orsaker till ännu mera pressad ekonomi inte kan tålas.
Näringsminister Karlström talar om stora gårdar och därmed stora satsningar.
I Finland är medelmjölkgården 28 kor/gård, det finns bara ett hundratal gårdar som har 100 mjölkkor. På Åland är dessutom arronderingen av marken på många ställen mindre gynnsam; gårdsbruket utgörs av små åkerlappar som oftast inte bildar lättillgängliga, sammanhängande områden. Det är således svårt att få ihop till stora och rationella enheter.
Karlström menar visserligen också att inte alla behöver bygga stort utan utöka med 15-30 mjölkkor. En sådan utökning innebär i verkligheten nyinvesteringar i form av en helt ny ladugård för de flesta. Finns det pengar till det? Hur många ladugårdar kan man bygga per år med investeringsstöd. Man bör ju komma ihåg att det borde finnas investeringsmöjligheter även för andra satsningar än ladugårdar.
Fast det nu finns ett antal unga som har satsat på jordbruk finns de många äldre bönder på Åland, som inte orkar satsa mera eller som inte ser någon orsak att investera mera till större enheter eller nyare produktionsbyggnader eftersom de inte har någon som uttryckligen har tänkt ta över och fortsätta produktionen efter dem. Finns det unga som vill fortsätta om allt ska vara stort och fint, om det samtidigt innebär att man ska vara så fastbunden med allt utan bra lönsamhet? Enligt Lantbrukarnas Pensionsanstalt behöver de som satsat nytt få avbytare för att jobba tills de är skuldfria, vilket innebär att de ska orka jobba tills de blir pensionärer.
Dessutom finns risken att de unga som redan satsat kan hamna i en farlig skuldfälla om många medelålders och äldre djurbönder väljer att sadla om till något mindre arbetsdrygt. Tidpunkten för inbesparingar är helt enkelt väldigt olämplig, då ju lönsamheten i mjölkproduktionen i hela Europa för stunden är så dålig, att många som har gjort stora investeringar de senare åren är konkurshotade. Det var t.ex. innehållet i det senaste inlägget i Tv-produktionen ”Danmarks moderna bönder”. Vem skall ha mod att skuldsätta hela sin gård under sådana premisser?

Minister Karlström talade i radiointervjun härom veckan om att ÅCA borde ha gjort något åt utvecklingen redan tidigare. Dock borde minister Karlström har beaktat det faktum att det tidigare fanns det mjölkkvoter vilket gjorde att varken ÅCA eller den enskilde bonden kunde producera mera mjölk än vad var och ens enskilda mjölkkvot tillät. Överskred man kvoten åkte gården på sanktioner. Det senaste året har Finlands mjölkbönder inte nått upp till landskvoten och man har inte behövt betala böter för att ha producerat för mycket mjölk.
År 2015 försvinner systemet med mjölkkvoter, vad händer efter det? Blir det bara billig utländsk mjölk i våra butiker? Vi lever och konkurrerar i en global värld. Åland är inget isolerat område i det avseendet. Och det är inte endast på Åland som bidrag betalas ut för att skapa ett konkurrenskraftigt jordbruk. Det känns märkligt att man nu på Åland från regeringshåll tydligt arbetar för att försämra konkurrenskraften för det egna jordbruket. Ekonomiskt tufft är det på andra länder och på andra områden också.
Utveckling är välkommen också inom jordbruket men priset kan bli högre än vad vi kan se idag.
Ålandsproducentförbunds kvinnoutskott genom
Yvonne Mattsson