Tankar inför Tall Ships Race 2024
Året då vi uppmärksammar Åland100 skulle ha varit en idealisk tidpunkt för Tall Ships Race besök till Mariehamn. Ålands speciella internationella och konstitutionella ställning, självstyrelse, språk och kulturskydd samt demilitarisering och neutralisering kunde presenteras för besökande och besättningar från hela världen.
Demilitariseringen är en del av den mångsidiga helhet som utgör Ålandslösningen och som omfattar frågor om språk och identitet, politisk styrning och säkerhet. Det är alla dessa aspekter som firas när Ålandsexemplet fyller hundra år.
Men pandemin satte tyvärr hinder för Tall Ship Race i år.
En ny chans ges 2024. Låt oss då ta tillfället i akt och se till att uppmärksamma och stärka Ålands internationella ställning samt behovet av stärkt respekt för de internationella och konstitutionella reglerna, för förtroendeskapande system och för aktiv diplomati, vilka är grunden för Ålandslösningen och den internationella freden.
Forskningen visar att Ålands demilitarisering och neutralisering har fungerat relativt väl och givit diplomatiska och strategiska fördelar åt Finland. Gränsbevakningen och försvarsministeriet har rutiner som har räckt till gentemot andra stater. Ålands landskapsregering och lagting följer årligen närvaron av finländsk militär inom den demilitariserade zonen. Demilitariseringen har även gagnat Sverige och säkerheten i hela Östersjön.
Det är Utrikesministeriet som, i samarbete med Försvarsministeriet, har huvudansvaret att säkerställa respekten för demilitariseringen i enlighet med internationella avtal och folkrätten. Finlands regering konstaterade år 1988, när Tall Ships Race senast besökte Mariehamn, att obeväpnade statsfartyg kan delta i evenemanget efter prövning. De ansvariga myndigheterna nekar tillstånd om underrättelseinformationen under tillståndsprocessen visar det nödvändigt. Ett nekande beslut togs till exempel av myndigheterna om det ryska fartyget Kruzenstern som önskade besöka Mariehamn i augusti 2017.
Här är några hållpunkter och tankar inför förberedelserna för Tall Ships Race 2024.
När tävlingen ordnades på Åland 1988 informerade Utrikesministeriet parterna i 1921 års Ålandskonvention om demilitariseringen och neutraliseringen genom en diplomatisk not, det vill säga ett formellt meddelande, om tolkningen av evenemanget som ett fredligt evenemang. Eftersom Ålands demilitarisering och neutralisering numera har uppnått en sedvanerättslig status, det vill säga gäller gentemot och för alla stater, kunde information om Ålands ställning skickas av Utrikesministeriet till alla dem som anhåller om att delta i evenemanget samt till samtliga 193 stater medlemmar i Förenta nationerna. Det betyder i praktiken att informationen måste vara färdig flera månader före själva evenemanget. Informationen kunde också uppmärksammas synligt vid hamnen i Mariehamn.
Till skillnad från annan militär verksamhet förutsätter demilitariseringen och neutraliseringen en större öppenhet och transparens som grund för förtroendeskapande. Ett exempel på det är att både Sverige och Ryssland har konsulat på Åland. Ett annat exempel är de årliga kontakterna mellan åländska myndigheter, landshövdingen och finska marinens ledning.
Inom en demilitariserad zon, såsom Åland, gäller givetvis inte den militära praxis som annars följs utanför zonen.
Ett exempel på en praktik som inte kan ’importeras’ in i den demilitariserade zonen är den om förbindelseofficerare. Förbindelseofficerare kan användas på militära fartyg om det finns samtycke från berörd stat. Det skulle vara motsägelsefullt och förvirrande både för allmänheten och för andra stater om Finlands regering skulle föreslå användning av förbindelseofficerare på obeväpnade fartyg som Finlands regering har givit tillstånd till och där Finland har konstaterat att det rör sig om ett fredligt evenemang.
Användning av förbindelseofficerare inom den demilitariserade zonen skulle sannolikt strida mot Ålandskonventionen. Å andra sidan, om sådana officerare skulle komma att användas i andra delar av Finlands territorialvatten, skulle det vara en fin och tydlig markering om sådana officerare lämnar fartygen när fartygen kommer in i den demilitariserade zonen.
Det finns i konventionerna delvis skilda regler för Finland och för övriga stater. Skillnaden i reglerna beror först och främst på Finlands rätt och ansvar att säkerställa respekten för demilitariseringen och samtidigt för den egna territoriella integriteten. Skillnaden beror även på önskan att minimera all militär närvaro, med hänseende till kopplingarna mellan å ena sidan självstyrelsen och kulturskyddet och å andra sidan nedtoningen av militariseringen i en minoritetsregion i enlighet med överenskommelserna och besluten inom Nationernas förbund 1921.
Det förklarar varför det enligt reglerna måste råda ’utomordentliga omständigheter’ och att all finländsk militär ska vara ’strängt nödvändig’ för att få förekomma på Åland. Allmänna farhågor räcker inte som grund för militär närvaro, i synnerhet då gränsbevakningen är verksam redan på Åland och har rutiner för att hantera respekten av demilitariseringen.
SIA SPILIOPOULOU ÅKERMARK
DOCENT I FOLKRÄTT OCH DIREKTÖR FÖR ÅLANDS FREDSINSTITUT
