DELA

Tänk om!

Som anhörig till en av de omkomna i flygolyckan 1963 läser jag i tidningarna att Kjell Johansson från Tranvik tänker hänga upp en vrakdel ”som väggdekoration” i sitt hem till minne av sin hjälte, morfadern August Andersson, som var den enda ålänningen som överlevde kraschen.

Snälla Kjell, din morfar var säkert en hjälte, men inte för att han överlevde flygolyckan. Det hade antagligen alla gjort som satt på just det sätet. Han hade helt enkelt tur. Fråga dig i stället om du hade velat hänga upp ”väggprydnaden” om din morfar, i övrigt oskadd, hade bränts till döds som min mamma.

Man måste tycka synd om Finnairs och fältets representanter som tvingas ställa upp och artigt översläta tidigare generationers misstag. Enligt den bok som nyligen utkom om olyckan, berodde denna på en kombination av en krånglande alternativt felinställd höjdmätare och den machokultur som då rådde bland Aeros piloter, som ofta hade en bakgrund som stridspiloter under andra världskriget.

När dessa omständigheter kombinerades med att planets kapten, i strid med rådande reglemente, hade tagit en fripassagerare med i cockpit – en pensionerad stridspilot ‒, en person som dessutom ville komma fram till Mariehamn enligt tidtabell där sjöfartsrådet Edgar Erikson och dennes segelbåt väntade honom, tog planets kapten katastrofala risker.

Visserligen fastställdes det i en efterföljande rättegång att kraschen berodde på höjdmätaren, men bokens författare drar slutsatsen att dagens syn på säkerhetsfrågor och orsakssamband hade lett till ett annat domslut.

När Finnair är redo att erkänna sin skuld skall även jag komma till minnesmärket när de kallar. Till dess går jag dit ensam.

FOLKE HUSELL

SVAR PÅ INSÄNDARE:

– Jag har full förståelse för hur Folke Husell tänker. Men kanske det har blivit någon missuppfattning om att vrakdelen ska hängas på väggen. Jag fick den av Finnair som ett minne. När vi var på olycksplatsen var det många som hade förslag på hur man kan använda den. Men jag vet inte vad jag ska göra. Jag har i alla fall tänkt att den ska sparas.

– Morfar var en förebild för mig. För mig är det här en del av hans historia som gick bra för honom. Jag har också full förståelse för att anhöriga till andra passagerare ser det på ett annat sätt.

KJELL JOHANSSON