Skydda vår unika natur
På onsdag (den 9/9) ska infrastrukturnämnden ta ställning till de sju rättelseyrkanden, undertecknade av 30 personer, som har inlämnats mot beslutet att tillåta en utbyggnad av stadens discgolfbana, en utbyggnad som skulle uppta hela östra halvan av Badhusberget.
I rättelseyrkandena framhålls bland annat att generalplanen fastställer att området ska skyddas som naturskyddsområde. Man påpekar också att underlagen för beslutet saknade ett expertutlåtande angående hur naturen har påverkats av nuvarande discgolfsaktivitet och vad som kan väntas ske om den får fortsätta.
Ett sådant har nu upprättats (den 20/8) av arboristen och hortonomen Teppo Suoranta. Där framgår det att: ”Alla träd vid de olika stationerna har fått allvarliga barkskador i kastzonen, vissa upp till sex meters höjd. Träd som hela tiden utsätts för mekaniska skador drabbas av röta och får kort levnadstid. I banområdet finns över 100-åriga värdefulla träd som redan nu är allvarligt skadade. Banområdet har packningsskador djupt ner i markprofilen, vilket gör att vattnets transport genom marken och rötternas förmåga att ta sig fram begränsas. Ödeläggelsen av undervegetationen har redan nu inträffat på bergområdena längs med banan.”
Trots detta utlåtande föreslår infrastrukturchefen att alla sju rättelseyrkanden av beslutet avslås och uttalar sig i tidningen Åland (5/9) ” /…/att vi via ett treårigt avtal låter området disponeras för den här verksamheten förhindrar inte på något sätt förverkligandet av generalplanen.”
Jag håller inte med. Om det är så att det efter tre år inte längre finns någon natur kvar att skydda, förutom ett kalt berg, är det absolut ett förhindrande av generalplanens förverkligande.
Infrastrukturchefen föreslår visserligen att avtalet med föreningen Ax Discgolf kompletteras med att skydd av stammar för större träd enligt anvisningar från stadsträdgårdsmästaren. Det finns skador på upp till sex meters höjd. Ska träden få skyddshöljen upp till den höjden? Och vad händer med de små träden, de 100 år gamla martallarna, de som verkligen är i farozonen?
I rättelseyrkandena finns flera tungt vägande fakta om varför en discgolfbana inte borde placeras i det här området. Nu föreslås alltså att Infrastrukturnämnden ska gå emot både arboristens och stadsarkitektens utlåtanden. Det verkar ha gått prestige i ärendet, men jag undrar om man inte biter sig själv i svansen genom att framhärda.
Discgolfsatsningen kan bli en framgång för Åland, men då måste man välja platserna med omsorg! Vid till exempel Stallhagen fungerar aktiviteten, så vitt jag kan bedöma, utmärkt. Naturen där är inte lika känslig och inga boende, eller vandrare, blir störda.
Att lyssna på den relevanta kritik som har framförts och backa när det gäller Badhusparken skulle ge discgolfen den goodwill den behöver för att bli en riktig succé. Att tillåta en fortsatt skövling av Badhusberget riskerar i stället att initiativtagarna och sponsorerna får badwill och att de som röstar ja framstår som personer som struntar i miljön. Nästa år är det också Tall Ships Race. Ska vi då med stolthet visa upp ett kalt och skövlat berg för våra gäster?
Beslutet fattades förra gången med minsta majoritet där nämndordförandes röst avgjorde. Mitt hopp står nu till att någon av dem, som tidigare röstade ja för utbyggnad, med dessa fakta på hand ändrar sig till den 9 september.
Det finns ett ordspråk som lyder: Förmågan att idag tänka annorlunda än igår skiljer den vise från den envise.
SONJA NORDENSWAN
