Skärgårdstrafiken på Åland
Det är ganska unikt att en hel del politiker tar ställning till en öppen fråga, som denna med skärgårdstrafiken, där man kan direkt ifrågasätta deras kunskap om sjöfart, lagar förordningar och avtal! När arbetsgivaren, utan att verkligen diskutera, framför schematiska arbetstider för de anställda, där arbetslistorna skall bli 10,5 timmar/dygn, och de får politikerna att hurra, så framgår det en stor okunskap om de verkliga förhållanden ombord och arbetet där. Det är väl lagtingsvalet som man nu fokuserar på och glömmer verkligheten, och där kommer okunskapen fram allra tydligast. Är det så man behandlar de anställda?
Man har under lång tid minskat bemanningen till ett minimum, där man under lugnare tider klarar av arbetsbördan, men när något oförutsett händer, som vinter med is och sommar med livlig trafik, så kan det bli stora problem. Den som inte jobbat ombord på fartyg har ingen uppfattning vad som fordras av besättningen, för den synliga delen är som isbergets topp. Säkerheten och omgivningen är av låg prioritet, även fast Åland kan visa upp en fin skärgård, som kunde skyddas!
För maskinchefernas del, så är de antingen i jobb eller i beredskap, från det de kommer ombord, tills de blir avlösta, för det finns ombord samtidigt endast en i maskin som har behörighet och den personen ansvarar för allt till den delen och är även fartygets brandchef. Det är få som arbetar med en rytm som landskapets frigående färjors maskinchefer, där man i praktiken är fast 24 timmar i dygnet, växlande mellan arbete och beredskap, och där det först vid avlösning blir fritid.
Jag önskar att Lanskapsregering börjar förhandla och inte hota, för med nuvarande metoder finns ingen möjlighet att nå annat än till konflikt, som inte gagnar någon.
Leif Wikström
verksamhetsledare
Finlands Maskinbefälsförbund
