Replik till Jan Westerberg
Jan Westerberg undrar i dagens tidningar huruvida reglerna för årskortet på skärgårdstrafiken är ett uttryck för åländsk byråkrati eller bara idioti.
Enligt mitt förmenande är det fråga om bådadera.
Utan att desto vidare gå in på de intrikata reglerna som Gilla Karlsson framför som svar på Westerbergs fråga, så finns det en synnerligen enkel lösning på problemet.
Det är nämligen inte bilarna som är mantalsskrivna i skärgårdskommunerna utan befolkningen. Det kan inte göra någon skillnad i vilken bil man färdas i blott att man kan uppvisa ett giltigt PERSONLIGT årskort. Det finns heller ingenting som hindrar att ge ut parallellkort till enskilda hushåll.
Det är bara att jämföra med Eckerölinjens årskort. Jag har aldrig hört om några problem vis ’a vis deras system.
Vid en förfrågan för ett par år sedan hos en högre tjänsteman på trafikavdelningen (den lär knappast heta så numera, men det är ovidkommande i sammanhanget) huruvida man kunde införa personliga årskort i skärgårdstrafiken löd svaret att man höll på att utreda huruvida årsavgiften är momsbelagd.
Eftersom ingenting hörts lär väl utredningen fortgå alltjämt.
En rationell åtgärd, ifall man faktiskt övervägde personliga årskort, hade naturligtvis varit att begära ett förhandsbesked från skattemyndigheten eller att efterhöra hos Eckeröline hur systemet fungerar och vilka erfarenheter man har.
Men det hade väl varit för enkelt.
GUSTAF SAUREN
SOTTUNGA
