Regeringen sviker familjerna genom att begränsa barnomsorg
Åland får snart en moderniserad och efterlängtad ny barnomsorgslag. I många avseenden förbättras och förtydligas barnomsorgen på Åland vilket vi eftersträvat genom åren. Smolket i bägaren är att lagen delvis tar bort och begränsar den subjektiva rätten till barnomsorg. Det kan vi inte acceptera.
Att försämra den subjektiva rätten till barnomsorg på Åland för barn under tre år, samt delvis för barn över tre år, leder till att minska familjernas valmöjligheter att själva bedöma vad som är bäst för sina barn. Landskapsregeringen och de partier som stödjer begränsningarna i den subjektiva rätten anser alltså att det är kommunernas socialnämnder som är bättre lämpade att förstå sig på ”barnets bästa” än barnets egna föräldrar. Det här är ett svek mot familjerna och särskilt mot kvinnorna som fortfarande är de som tar det stör sta ansvaret för barn och familj.
Det är upprörande att ett sådant förslag kommer från den första kvinnoledda regeringen som påstått sig förstå sig på jämställdhetsfrågor.
I riket får barn oberoende av ålder behålla sin barnomsorgsplats när ett syskon föds. Vi anser att åländska föräldrar ska ha minst samma rättigheter som föräldrar i riket. Nu använder landskapsregeringen självstyrelsen till att försätta åländska familjer i en sämre situation än familjer i en liknande situation i riket.
Det nu liggande försämringsförslaget kan leda till många underliga situationer:
Ett barn under tre år har rätt att behålla sin heltidsomsorg om det har haft heltidsomsorg innan ett syskon föds och så länge modern lyfter moderskapspenning (ca fyra månader). Sedan måste barnet tas hem om inte särskilda skäl föreligger tills barnet fyller tre år. Många 2-åringar älskar dagis och vill inte avbryta sin tid på dagis efter att ha blivit inskolade och fått nya rutiner och kompisar.
Om mamman har problem med det nyfödda barnet med spädbarnskolik, förlossningsdepression, får tvillingar eller andra omständigheter så kan familjen anhålla hos kommunen om att få sin situation prövad och bli beviljad barnomsorg för sin 2,5 åring.
Vi tycker då man frångår principen om generell välfärd och i stället övergår till prövning. Detta leder till att familjen ska ”synas” och bedömas av en kommun, vilket leder till byråkrati och stor risk för att olika kommuner bedömer situationer olika.
Vi tycker att föräldrarna tveklöst är de som bäst kan bedöma sin situation och sitt barns behov av att antingen vara hemma eller på dagis. Vi föder redan minst barn på Åland i hela Norden. Vi borde ha en familjepolitik som underlättar och ger förutsättningar att skaffa fler barn snarare än motsatsen. Att detta förslag läggs fram av Katrin Sjögren (Lib) och den första regeringen med kvinnlig majoritet gör oss mycket besvikna.
Carina Aaltonen (S)
Barbro Sundback (S)
Camilla Gunell (S)
