SÖK
MENY
Som ny i lagtinget har jag inte lärt mig det politiska spelets alla procedurer. Jag erfar att diskussionen om budgeten för 2026 är avslutad. Det som återstod 17.12 var ett antal omröstningar om ett antal motioner, ändringsförslag och reservationer. Inga som helst inlägg kunde mera göras.
Inför budgeten 2025 framlades 65 motioner som samtliga förkastades, i år har 56 motioner lagts fram varav möjligen en fått förord i utskottet. Rent allmänt är motioner ytterst lågprioriterade och landskapsregeringens propositioner ges alltid företräde. Och alla partier har inte tillträde till berörda utskott.
Jag har skrivit några motioner för mer än ett år sedan som inte ens diskuterats i utskottet. En motion har dock utskottsbehandlats och fick ett så kallat ”positivt förkastande”. ”Det är så långt man kan komma om man inte hör till regeringsblocket, det här är politik förstår du” fick jag veta av en veteranpolitiker. Innehållet i en motion saknar oftast praktisk politisk betydelse.
Jag lär mig spelet efterhand. Jag skall nedan redogöra var jag står i två frågor.
ÅHS budget är en del av RAM budgeteringsprincipen. Denna har visat sig vara dysfunktionell. ÅHS styrelse beslutar att minska antalet sekreterartjänster med ca hälften för att klara ramen. Detta trots att närmast en enig läkarkår protesterar mot detta. Men rambudgeten måste hållas till varje pris! Med de mycket olyckliga konsekvenser vi alla blivit varse. Därtill anges i budgeten att en dryg miljons inbesparing skall uppnås genom ”att minska besök på akuten och polikliniska besök i specialsjukvården”. Hur detta skall ske är ett mysterium. Genom att minska på vårdpersonal och läkare?
Jag är kort och gott kritisk till den aktuella rambudgetsprincipen. Den tenderar att leda till kortsiktighet, där matematik blir viktigare än politik. Det är inte lagtinget utan tjänstemännen, finansavdelningen och finansministern som i slutändan bestämmer vad som skall prioriteras. Och här kan nämnas att Åland varken har en extremt dyr sjukvård eller en katastrofal finansiell likviditet.
Och talar vi siffror så begär landskapsregeringen nu en fullmakt på 340 miljoner euro för de närmaste 15 åren för kortrutten! En ofattbart hög summa. Och där presenterar man enbart ett alternativ som helt baserar sig på privatbilism.
Det rimliga vore att föra fram ett antal olika alternativ med noggranna konsekvensanalyser. Kanske en storsatsning på persontransporter som i Stockholms skärgård med deras V-båtar som komplement? Eller beaktande den snabba utveckling vi ser av alternativa drivmedel så kunde till exempel bränslet HVO100 i framtiden vara ett alternativ? Många säger – ”vi har diskuterat i evighet nu måste vi komma till skott”. Men kanske man inte diskuterat på rätt sätt och involverat de som är mest berörda, våra skärgårdsbor? Orsaken att det nu är bråttom kanske är att man inte vill ha denna diskussion när det är valår? Hela ärendet borde återföras till landskapsregeringen för en bättre beredning innefattande analys av olika alternativ, i samverkan med skärgårdsbor och lagting.
Jag tycker det är svårt att förstå att man begär en fullmakt på 340 miljoner utan en beredning som redogör för några alternativ. Och den bristande förankringen hos ÅHS personal och berörda skärgårdsbor gör mig betänksam.
Jag beklagar att jag inte varit förtrogen med de rätta procedurerna att uttrycka min skepsis gällande denna rambudgetsprincip (som onekligen påminner om Purras ”skuldbroms”) och min stora betänksamhet gällande ÅHS och skärgårdstrafiken. Landskapsregeringen kör sitt eget ”race” utan en tanke på en bred parlamentarisk förankring. Och utan att samverka med berörda skärgårdskommuner eller ÅHS personal.
Jag avsåg att rösta blankt till alla moment i den lagda budgeten. Detta eftersom allt är beroende av denna rambudgeteringsprincip där finansavdelning och finansministern har ett större inflytande än lagtinget. Jag röstade dock för några motioner. Och det är lagtinget och inte finansministern som har väljarnas mandat.
MOGENS LINDÉN
GRÖN VÄNSTER
