I min förra insändare skrev jag att hamnen på östra Föglö ska byggas, men att en kortrutt på riktigt kräver en tunnel till fasta Åland. Det vanligaste motargumentet mot tunneln är priset. Låt oss därför tala pengar.
Tunnelkommittén räknade 2022 med 216 miljoner euro för en tvåfilig tunnel, men siffran är mycket osäker. Som jämförelse kostade Sandoytunneln på Färöarna, nästan elva kilometer under havet, omkring 115 miljoner euro. Innan vi avfärdar en tunnel borde vi veta vad den faktiskt kostar. Det får vi bara veta genom provborrningar och en riktig upphandling, inte genom ännu en skrivbordsutredning.
Hur betalas den? På samma sätt som på Färöarna och Island: med en biljettavgift. Vágatunneln på Färöarna var återbetald efter 14 år. Hvalfjörðurtunneln på Island byggdes privat, var betald på 20 år och är nu gratis att köra igenom. Privata finansiärer har tidigare visat intresse även för en Föglötunnel.
Åland har dessutom en möjlighet som Färöarna saknar. Enligt 50 § i självstyrelselagen kan staten bevilja extra anslag för osedvanligt stora engångsutgifter som landskapets budget inte rimligen kan bära. Det har gjorts förut: lagtinget begärde 75 miljoner euro i extra anslag för likströmskabeln till Finland. En tunnel med 100 års livslängd är en engångsinvestering av precis det slaget. Färjdrift är det aldrig.
Det är också kärnan i saken. En färja kostar bränsle, besättning, underhåll och nya fartyg varje år, för all framtid. En tunnel byggs en gång. När hamnen på östra Föglö väl är i drift och trafiken mellan Degerby och Svinö måste bli tätare, blir den kalkylen ännu tydligare.
Mitt förslag är enkelt: avsätt pengar till provborrningar och bjud ut tunneln parallellt med hamnbygget. Låt marknaden räkna. Sedan kan lagtinget fatta beslut på fakta i stället för på rädsla.
STEN-ANDERS FELLMAN
