Sparkraven på ÅHS och planerna på ett nytt sjukhus och en förändrad vård har väckt oro bland personal och allmänhet. Ett nytt sjukhus är en mycket stor investering för Åland, med målet att stå klart 2034. Men innan vi bestämmer hur sjukhuset ska utformas måste vi veta vilken vård ålänningarna ska få och hur hela vårdkedjan ska fungera.
Landskapsregeringen har presenterat sin hälso- och vårdstrategin till 2040. Den pekar mot färre vårdplatser och en starkare primärvård, dagkirurgi och digitala lösningar. Hälsominister Zekaj (S) har beskrivit omställningen som ett sätt att flytta resurser till vården utan att servicen ska minska. Men strategin anger en inriktning. Den konkreta planeringen av vårdstruktur, kapacitet och ansvar återstår.
De konkreta sparkraven kom före den färdiga planeringen. Regeringen har senare lättat på budgetramen och tillfört pengar, men det ändrar inte att sparkraven redan satt i gång planerade neddragningar. Strategin pekar dessutom på ett svårt vägval: den offentliga finansieringen kan behöva öka eller delar av vårdutbudet prioriteras bort. Regeringen behöver visa hur sparkraven ska förenas med löftet om en trygg och tillgänglig vård.
Förslaget om att tidigarelägga kommunernas betalningsansvar för utskrivningsklara patienter har återförts för dialog. Det är bakvänd ordning: följderna för hela vårdkedjan måste vara utredda innan förändringarna genomförs.
En besparing i ÅHS budget är ingen verklig inbesparing för det offentliga om kostnaden flyttas till kommunerna eller KST. Minskade vårdplatser och tidigare utskrivningar förutsätter tillräcklig hemsjukvård, kommunal omsorg och boendeplatser. Den kapaciteten kan inte tas för given. Den måste visas, bemannas och finansieras. Den avgörande frågan är inte bara om ÅHS klarar sin budget, utan om hela vård- och omsorgskedjan är ekonomiskt hållbar för Åland över tid – och vilken vård vi då har råd att garantera.
Landskapsregeringen ska hålla ihop helheten. ÅHS styrelse ska se till att förändringarna har hållbara beslutsunderlag och följs upp. Ledningen ska bereda och genomföra dem med personalens och berörda aktörers medverkan. Det räcker inte att hänvisa till en strategi som ännu inte omsatts i en gemensam plan för vårdbehov, patientsäkerhet, kapacitet, ansvar och samlad kostnad.
Hanteringen hittills har försvagat förtroendet för processen. När planer behöver pausas eller återföras för dialog måste ansvariga dra lärdom. Där underlagen inte håller ska beredningen göras om och besluten omprövas innan fler förändringar drivs vidare.
Samma krav gäller sjukhusinvesteringen. Nybyggnad, ombyggnad och fortsatt användning av nuvarande lokaler behöver jämföras utifrån investering, drift och miljöpåverkan. Hur mycket sparar ett nytt sjukhus i faktisk drift? Vilka byggnader kan användas vidare för vård, äldreboende eller patienthotell om det är tryggt och ekonomiskt hållbart?
Åland behöver både trygg vård i dag och lokaler för framtiden. Börja därför inte med att minska platser och rita hus. Börja med att visa den plan som gör vården trygg, tillgänglig och ekonomiskt hållbar för hela Åland.
ROLF GRANLUND
