DELA

Proportioner i offentliga ekonomin

Ålands kommuner har tillsammans ca 150 miljoner euro i kostnader. Huvuddelen går direkt till lagstadgade uppgifter. Landskapet har i sin tur utgifter om ca 360 miljoner. Av dessa går 36 miljoner, knappt 10 %, till kommunerna i form av landskapsandelar, som delfinansiering för en del av de uppgifter kommunerna ålagts av lagtinget. Mariehamn får totalt 6,3 och Geta 1,8 miljoner i andelar. Landskapets enskilt största utgiftspost är annars ÅHS, med 85 miljoner.

Totalt har landskapet drygt 1800 anställda, plus externa tjänster med mera. Nästan alla är lokaliserade i staden. Geta har inte en enda landskapsarbetsplats. Kommunen själv har 25 anställda, varav flertalet på deltid. Det är betydligt färre per invånare än vad t ex Mariehamn har. Och Getas skattekraft per invånare är långt mindre än hälften av Mariehamns. Detta pga att landsbygdens unga flyttat till staden, där skolorna och jobben finns, ända sedan tsaren la hamnen där för 150 år sedan.

För en liten kommun går ca 90 % av budgeten oavkortat till upprätthållande av lagstadgade uppgifter, som dagis, skola och socialvård. Kommunledningen, med förvaltning och administration, tar mindre än 10 %. Däremellan ges ett par procents utrymme för kommunalt självstyre, samhällsplanering, ev Medis-verksamhet, stöd för föreningar och näringsliv och dylikt.

Alla inser att något måste göras i den offentliga ekonomin, och att alla måste vara med och spara. Det framställs ofta som att kommunerna skulle utgöra en av Ålands största utgifter, och att det främst är där besparingar måste göras. Men kommunernas andel av landskapets ekonomi är alltså relativt liten i förhållande till den service som produceras, och marginalerna är små.

Huvudstadens och de mer perifera kommunernas förutsättningar skiljer sig vidare stort – beroende på tillgång till arbetsplatser och därav följande befolkningsstrukturer, och inte på deras inbördes effektivitet. De studier som gjorts av kommunsammanslagningar på andra håll visar för övrigt att de inte lett till långsiktiga besparingar, utan snarare till svällande byråkratier och ökande kostnader. Se t ex inrikesministeriets rapporter.

Kunde det vara en idé att ha det här bakom örat i de fortsatta diskussionerna om samhällsreformen?
Erik Brunström, kommundirektör Geta