Producentansvarets komplexa natur
På Åland finns en producentlagstiftning för uttjänta fordon, elektriska och elektroniska produkter, batterier och ackumulatorer samt för förpackningar.
När det gäller uttjänta fordon finns producentsammanslutningen i Finland som köper hanteringen av mottagningen av skrotfordon från ett företag i Saltvik. När det gäller elektronik har producentsammanslutningarna i Finland avtal med flera olika företag på Åland om platser för mottagning av elektronik. Flera av platserna är lokaliserade till kommunernas återvinningscentraler. Producentsammanslutningarna för batterier och ackumulatorer har också avtal med åländska företag för att insamla batterier och ackumulatorer, ofta från de kommunala återvinningscentralerna men också i enskilda butiker.
Det mest komplicerade kring producentansvaret är förpackningar. I Finland finns det producentsammanslutningar för varje enskilt förpackningsslag som i sin tur har en takorganisation som heter PYR. I den finländska lagstiftningen har man hittills inte haft fullständigt producentansvar, det vill säga att bland annat så utelämnas plastförpackningar och kommunerna har fått stå för transportkostnader och ibland också avfallshanteringskostnaderna. I den nya avfallslagen i Finland har producentsammanslutningarna en dispens till 2014 med att införliva fullständigt producentansvar i Finland. Den åländska lagstiftningen har varit betydligt hårdare, men har varit svår att uppnå.
På Åland grundades 2008 Producentansvar Åland Ab (Proans) för att omhänderta producenternas lagstiftade ansvar för förpackningsavfall. Då näringslivet var negativt inställda till att grunda denna producentsammanslutning så gick kommunalförbundet Åland Miljöservice in som huvudman för att försöka överföra kostnadsansvaret för förpackningsavfall från hushållen till företagen. Processen har gått trögt, men efter förändringar i lagstiftning, avgiftsstruktur och i samarbete med landskapsregeringen och Ålands näringsliv har nu antalet medlemmar detta år växt från ett 10 tal till närmare 80 stycken. Av dessa finns det också frivilligt anslutna företag som tar sitt förpacknings och miljöansvar, trots att de inte har denna skyldighet i enlighet med lagen.
Proans har valt att samarbeta med kommunernas renhållningsmyndigheter för att tillsammans utnyttja ett gemensamt kommunalt insamlingssystem. Åland är i avfallssammanhang väldigt litet, men med höga ambitioner vad gäller avfall och miljöarbete. Ett gemensamt insamlingssystem ger minskade kostnader både för kommunala renhållningsmyndigheter och producenter. Proans har nu börjat skriva avtal med kommunala renhållningsmyndigheter på Åland, som i sin tur får en ersättning av de avgifter som Proans får in av företagen. På sikt förväntas denna ersättning verkligen motsvara de mängder som de åländska producenterna släpper ut på den åländska marknaden.
Idag har Mises 6 medlemskommuner, Lemland samt Saltvik avtal om förpackningsinsamling med Proans.
I Sverige så samlas producentförpackningsavfallet in av producenterna som också hanterar och står för återvinningsstationer. Detta har inte fungerat bra. Varje år är det ständig konflikt mellan kommunerna och producenterna om var stationerna ska placeras, hur många stationer det ska finnas, städningen kring stationerarna och om det ska finnas mottagning på de kommunala återvinningscentralerna. 2011 beslutade den svenska regeringen att tillsätta en avfallsutredning. Betänkandet SOU 2012:56 kom i augusti 2012. Ett av de stora förslagen i utredningen är att man vill överföra insamlingen av förpackningsavfallet till kommunerna. Grunden till förslaget är att man vill sätta människan i fokus och utredaren tror att kommunen som ansvarar för all övrig planering i kommunerna är de som är bäst lämpade för detta. Nästa steg är att den svenska regeringen ska lägga fram en proposition (kretsloppspropositionen) under sommaren 2013.
I Finland har ännu ingen ny förordning för förpackningsavfallet tagits fram, om det är en avvaktan på vad som händer med den svenska kretsloppspropositionen eller andra orsaker är svårt att sia om, men klart är det att på Åland så bör vi inte göra om de misstag man gjort på svenska sidan och som de förhoppningsvis inte gör på finska sidan.
Problem som varje land eller skatteområde har är privatimport av produkter i förpackningar. Kostnaden för dessa förpackningar faller på kommunerna, också taxfree produkter, tidningar och inköp via e-handel faller utanför producentansvar. På Åland har vi en stor andel privatimport då ålänningar handlar i Sverige och Finland. Förpackningarna inlämnas till kommunernas insamlingssystem och kostnadsansvaret faller på kommunerna. Förpackningsavfall från företag med en omsättning under 1 miljon euro måste också kommunerna bekosta.
Även om vi skulle vilja att företagen betalade 100 % för förpackningsavfallet så måste lagstiftning ändras och det räcker inte på nationell nivå och knappast på europanivå då många varor köps in från Asien.
Huvudmannaskapet för den åländska producentsammanslutningen Proans kan med fördel läggas på till exempel Ålands näringsliv eller under takorganisationen PYR i Finland om lagstiftningen tillåter detta. Men att bygga upp parallella insamlingssystem är direkt slöseri med pengar som slutligen måste betalas av hushållen antingen i renhållningsavgifter eller ökade priser på varor.
Ett litet förtydligande gällande att företagen betalar dubbla avgifter för producentansvar. Om ett företag verkar både på Åland och i Finland betalar man dubbla grund/årsavgifter som är högst ett par hundra euro. Avgifterna för själva förpackningsavfallet redovisas i det land på vilken marknad det släpps ut på. Detta gäller också företag som verkar i Finland och i Sverige. Dessa betalar grundavgifter till PYR respektive REPA, men betalar en andel av förpackningsavgifter i Sverige och en annan i Finland beroende på i vilket land produkterna släpps ut i.
Clas Öfverström
VD Proans
