Debatten om producentansvarsavgifterna på Åland har i stor utsträckning kommit att handla om företagens kostnader. Det är en viktig fråga. Men när diskussionen fastnar i euro och cent riskerar vi att tappa bort det viktigaste: producentansvarets miljösyfte.
Producentansvaret finns för att minska avfall, öka återvinningen och styra mot mer hållbara förpackningar. Det är heller inget lokalt påhitt. Systemet bygger på EU-lagstiftning. I EU:s avfallsdirektiv (2008/98/EG), särskilt artikel 8, slås fast att producenter ska ta ansvar för sina produkter även när de blivit avfall. Förpackningsdirektivet (94/62/EG) kräver att producenter finansierar och organiserar insamling och återvinning av förpackningar. I Finland genomförs detta genom avfallslagen (646/2011) och förordningen om förpackningar och förpackningsavfall (1029/2021), och på Åland tillämpas reglerna genom landskapslag (2018:83). Principen är tydlig: den som sätter förpackningar på marknaden ska också ta ansvar för dem.
När systemet fungerar syns resultaten. I Misekommunerna har fastighetsnära insamling byggts upp genom fyrfackskärl – sortering direkt vid tomten i stället för att invånarna ska behöva åka till en miljöpunkt. Det gör det enkelt att göra rätt.
Miljöeffekten är tydlig. I plockanalysen från 2021 framkom att hushåll med Mises fyrfackssystem redan då sorterade 65,2 procent av det som hamnade i det brännbara avfallet på rätt sätt. För hushåll med enfackskärl utanför Mise var motsvarande siffra 40,6 procent. Skillnaden visar tydligt att när sorteringen görs enkel ökar återvinningen och mängden avfall som går till förbränning minskar.
Detta är en konkret miljövinst som borde vara central i diskussionen om producentansvaret.
Samtidigt måste systemet vara rättvist. I slutändan är det alltid invånarna som betalar – antingen genom högre priser i butiken eller genom ökade avfallstaxor. Därför är det avgörande att alla som sätter förpackningar på den åländska marknaden också omfattas av producentansvaret.
I dag finns tydliga frågetecken. Alla företag verkar inte omfattas fullt ut, vilket skapar snedvridning och gör att de aktörer som följer reglerna riskerar att bära en större del av kostnaderna.
Dessutom kommer stora mängder förpackningar till Åland via rederiernas taxfreeförsäljning. Dessa förpackningar hamnar i det åländska avfallssystemet, men rederiernas roll i producentansvaret diskuteras knappt alls.
Det behövs därför ett tydligare politiskt ansvarstagande. Landskapsregeringen behöver klargöra hur alla producenter ska omfattas, hur tillsynen ska fungera och hur producentansvaret kan tillämpas fullt ut på Åland.
Producentansvaret ska inte reduceras till en diskussion om vem som betalar mest. Det handlar om att skapa ett system som faktiskt minskar avfallet och stärker återvinningen.
När sorteringen görs enkel ökar återvinningen. Det är bra för miljön – och det är hela poängen.
FÖRBUNDSSTYRELSEN
KOMMUNALFÖRBUNDET FÖR ÅLANDS MILJÖSERVICE KF




