Politik är det möjligas konst
Politik är det möjligas konst enligt järnkanslern Otto von Bismarck. Begreppet konst innefattar ett eller flera sätt för oss att skapa uttryck för den verklighet vi lever i. I den politiska retoriken på Åland är förfinskningen en beskrivning av verkligheten som många ägnar tid och kraft åt. Nyanseringarna är inte särskilt många utan bilden av förfinskningen av stadsförvaltningen och svenskans tillbakagång i Finland generellt är en paroll som många åländska politiker slentrianmässigt för fram som en odiskutabel sanning.
Svenskans ställning i Finland är hotad och har sedan några år tillbaka varit öppet ifrågasatt av intoleranta och nationella röster både inom och utanför det politiska etablissemanget i Finland. Inflytelserika personer inom politik, media och kultur har samtidigt försvarat landets tvåspråkighet och bilden av språksituationen i riket är betydligt mera komplex än den nattsvarta bild en del åländska politiker gestaltar i grova penseldrag.
Sedan Åland gick med i EU har språket varit ett hinder för åländska tjänstemän och politiker som har till uppgift att bevaka åländska intressen i den nationella beredningen av EU ärenden. Från finländska sida har man ofta skyllt på bristande resurser och ont om tid när inte tillräcklig svensk service givits. Det gäller både översättning av dokument och möjlighet att framföra de åländska synpunkterna på svenska.
Det var därför både överraskande och mycket positivt att läsa i regeringens meddelande om Europeiska unionen och Åland att de åländska tjänstemännen har den uppfattningen att servicen på svenska numera är generellt god. En allmän uppfattning bland de åländska tjänstemännen är att servicen på svenska har förbättras.
Detta väckte ingen särskild glädje i lagtinget. Under åratal har lagtingsledamöter krävt förbättring i språkservicen. Nu när framsteg gjorts råder tystnad eller misstro. Det förefaller svårt för de mest pessimistiska i lagtinget att medge att förbättringar skett i språkservicen. Varför det kan man fråga sig? Ett svar kan vara att en förbättring i stadsmaktens svenska språkservice inte passar in i den bild av den negativa språkverklighet man under åratal basunerat ut.
En utveckling eller avveckling av närmast apokalyptisk omfattning. Svenskans undergång i Finland är enligt dessa politiker ödesbestämd och om något sker som motsäger detta så stämmer det inte med den språkliga verklighetsbild som man delvis bygger sin politiska retorik och ideologi på.
Här om dagen läste jag en tidningsnotis om finska gymnasieelevers inställning till undervisning i svenska. Överraskande var att åttio procent tyckte om att läsa svenska och hade en allmänt positiv inställning till svenskan i Finland. Den högljudda språkmobben mot den s.k. pakkoroutsi i Finland tycks inte ha de ungas stöd. Också de behöver lägga örat mot marken och lyssna av den verklighet vi lever i.
Åbo är en mycket finsk stad. Den svenskspråkiga minoriteten har ett särskilt skydd eftersom den procentuellt är så liten. Trots det växer elevtillströmningen till de två svenskspråkiga grundskolorna i Åbo. Det beror givetvis på att en viss andel av de finskspråkiga föräldrarna vill att deras barn ska lära sig svenska. I St Karins startar en svenskspråkig grundskola. Svenska språkbadsdagisar och skolor har för få platser eftersom så många finskspråkiga föräldrar vill att deras barn ska badas i svenska.
Förenklingar och generaliseringar utan fakta eller annan kunskap är propaganda och tjänar dunkla politiska syften. Det kan vara fråga om skrämma, det kan vara ett försök att demonisera motståndaren och det kan vara ett uttryck för fördomar och intolerans. Oberoende av det politiska syftet är att det värt att se upp när inte fakta och reella förändringar noteras och värderas.
Jag har svårt att låta bli att inte glädjas över de framsteg som skett i det språkliga umgänget mellan statsmakten och Åland i det avseende som beskrivs i regeringens meddelande till lagtinget.
Barbro Sundback (S)
