Perämaa borde inte skjuta budbäraren – han borde styra
I sin insändare i Nyan 7.5.2019 ondgör sig minister Mats Perämaa (Lib) över Annika Orres/Nyans rapportering kring fastighetsverket. Det blir något oklart vad han egentligen är missnöjd med eftersom han anger, att varken han eller landskapsregeringen tänker delta i någon offentlig debatt gällande förtroendefrågor i förhållande till personal och styrelse i fastighetsverket. Det är uppenbart att landskapsregeringen har fullt förtroende för fastighetsverkets ledning eftersom de får göra helt som de vill och inte behöver följa landskapets ägarstyrningspolicy.
Det får väl också ses som en klassisk åtgärd att ge sig på budbäraren när budskapet är oönskat.
I det konkreta fallet har Mats Perämaa själv skrivit under ett brev riktat till min uppdragsgivare där han anger, att fastighetsverket följer landskapets ägarstyrningspolicy och riktlinjer. Han vill dock inte för en journalist svara på närmare frågor hur han har kommit fram till sin slutsats.
Om du som läsare är intresserad av att googla fram ägarstyrningspolicyn från 16.4.2016 skall du söka på ”Ägarpolicy för landskapsägda bolag, affärsverket och penningautomatföreningen”. På sidan 12 i ägarpolicyn rekommenderas hur styrelsemötesprotokoll skall skrivas.
Om man sedan tar en titt på fastighetsverkets styrelseprotokoll kan man snabbt se att protokollen inte skrivs såsom rekommendationen anger. I synnerhet efter att justitiekanslern (trots fastighetsverkets motstånd) konstaterade, att allmänheten har rätt att se protokollen har dessa avmagrat så att det för en utomstående blir omöjligt att veta hur/på basen av vilka grunder fastighetsverket fattar sina beslut.
Det jag frågar mig är varför detta får fortgå och hur till exempel landskapsregeringen alls kan veta hur fastighetsverket sköts? Det går nämligen inte att läsa sig till den saken via styrelsemötesprotokoll. Men om man har stort förtroende för någon så behöver man väl inte heller begära att protokollen skrivs såsom policyn rekommenderar?
Fastighetsverkets inkomster kommer till 94,6 procent från olika landskapsförvaltningar. I det ovannämnda bolagsstyrningsdokumentet anges inte att fastighetsverket bedriver affärsverksamhet. När man vill sekretessbelägga information kring fastighetsverket hänvisar man ändå till ”affärshemligheter” som grund varför man enligt offentlighetslagstiftningen skulle ha rätt att hemlighålla information. Varför?
Vad är det för affärsverksamhet och -hemligheter som skall skyddas? Varför kan inte Perämaa svara på en journalists frågor kring den saken? Varför har tillhandahållandet av kontor åt landskapsförvaltningen blivit en så hemlig verksamhet?
Från 2016 till 2018 har landskapet överfört fastighetsförmögenhet för totalt 200 miljoner euro till fastighetsverket. Landskapets totala balansomslutning är 547 miljoner euro, det vill säga. fastighetsverket står för nästan 40 procent av balansräkningen.
Senaste ärendelistan på fastighetsverkets hemsida är från 19.12.2018. Efter det får man inte ut några protokoll eftersom de inte lär ska vara ”justerade”. Trots detta har fastighetsverket hunnit godkänna bokslut och verksamhetsberättelse 12.3.2019. Det hävdas att Fastighetsverket är och vill vara transparent. Verkligheten visar motsatsen.
Istället för att klaga på Orre och hennes rapportering borde Perämaa förklara för allmänheten hur det kommer sig att fastighetsverket inte behöver följa ägarpolicyn. Kan Perämaa svara på den frågan om en journalist frågar?
MARCUS MÅTAR
