Pensionen, hälsan och rättvisan
Jag är bekymrad över hur pensionärerna och i synnerhet äldre personer klarar sig i livet. För min egen del är jag trött på uttrycket ”en glad pensionär”. De flesta pensionärer har allvarliga hälsoproblem, känner ensamhet, är änkor eller änklingar, kämpar med ekonomin och bor obekvämt som gör att man inte kan träffa släkt och vänner, eller kan besöka aktiviteter som ökar det allmänna välbefinnandet.
Samtidigt minskar pensionärernas köpkraft med tilltagande ålder. Boendekostnaderna, mat och i synnerhet hälsovårds- och medicinkostnaderna ökar. Ett tandläkarbesök eller ett par nya glasögon kan vid sidan av stora medicinkostnader helt förstöra en pensionärs ekonomi till den grad att pensionären inte har råd att äta sunt eller att köpa av läkare ordinerade mediciner. Att efter ett långt liv söka utkomststöd känns förnedrande.
Speciellt bekymmersam är arbetspensionernas utveckling sedan 1990-talet. Utgångspunkten är ju att arbetspensionen är en inkomstgrundad förmån, en arbetspensionspremie som har inbetalats under hela den tid man arbetade. Syftet med arbetspensionsindexet borde ju vara att i framtiden säkra pensionens köpkraft. Det nuvarande arbetspensionsindexet, det så kallade brutna indexet, förmår inte att upprätthålla arbetspensionens köpkraft. Det brutna indexet betyder att då löntagarna får en lönehöjning på till exempel 2 procent så får pensionärerna en pensionshöjning på cirka 1 procent. Arbetspensionsindexet påverkas till 80 procent av förändringen i prisnivån och till 20 procent av förändringen i löntagarnas inkomstnivå. Sedan år 1996 (då det brutna indexet infördes) har lönerna stigit med 90 procent medan pensionerna stigit med endast 47 procent. Pensionärerna blir fattigare vid stigande ålder.
Enligt EU lever 20 procent av personerna över 75 år i Finland under fattigdomsgränsen, av 85 år fyllda 30 procent och av 100 år fyllda nästan hälften. Ingenstans i Västeuropa ökar fattigdomen bland de äldre såsom i Finland. Allra sämst lever ensamstående kvinnor över 65 år, av vilka cirka 28 procent lever under fattigdomsgränsen. 39 procent av dem som står i brödköerna är pensionärer. 50 procent av Finlands pensionärer har en pension som understiger 1 579 euro per månad (år 2020).
Pensionärerna betalar cirka 10 procent mera skatt än löntagare med samma inkomster. För att understryka orättvisan i systemet tillkommer därtill den så kallade ”solidaritetsskatten” (på finska raippavero), som betyder att pensionärer med en årsinkomst överstigande 47 000 euro erlägger 5,85 procent mera skatt, samtidigt som löntagare med en inkomst överstigande 72 000 euro erlägger endast 2 procent i ”solidaritetsskatt”. Skattesystemet är som helhet en form av åldersdiskriminering.
Många som utnyttjar stadens sociala service är pensionärer. Avgiftssystemet är även det en form av åldersdiskriminering. På till exempel Trobergshemmet lyfts i form av avgift 85 procent av klientens pensioner. De med lägre pension får endast 110 euro per månad för privata utgifter, för tidningsprenumerationer, jul- och födelsedagsgåvor till barn och barnbarn, eventuella konserter eller kanske ett restaurangbesök med nära vänner och anhöriga. Avgiftssystemet regleras av lagen om klientavgifter. Men lagen ger kommunen möjlighet till bestämmanderätt över avgiftssystemet genom att i princip bara reglera den högsta och lägsta avgiften. Samma system som inom hälso- och sjukvården borde införas, där en övre gräns fastställts för patienterna.
Jag är utled på talet om hur mycket vi äldre kostar. Pensionärsföreningens ordförande Jarl Danielsson har räknat ut att pensionärerna betalar per år drygt 12 miljoner euro i kommunalskatt till Mariehamn, det är i paritet med äldreomsorgsnämndens budget för 2021 som är 12 129 442 euro. I budgeten ingår även internhyror för Trobergshemmet med flera fastigheter som används av äldrevården. Det är med bestörtning som vi kan konstatera, att budgetramen för 2022 har sänkts, trots att det är välkänt att behoven ökar.
Mariehamn och Åland hör till de bästa välmående områdena i Finland, ja i hela Europa. Vi har råd med en human äldreomsorg. Det förefaller mig som om stadens beslutsfattare inte tänker på oss pensionärer eller själva räknar med att bli gamla och på så sätt bära frukten av dagens beslut.
Äldrerådet kommer inom kort att ha sitt första möte för året. Vi kommer då att diskutera aktuella teman som ska behandlas under året. Mariehamnarna kan ta kontakt med Äldrerådets medlemmar eller med undertecknad, om det finns något som ni tycker att Äldrerådet borde ta ställning till, i avsikt att underlätta livet för nära och kära på ålderns höst.
LEIF JANSSONORDFÖRANDE FÖR ÄLDRE-RÅDET I MARIEHAMN
