Orättvis behandling inom äldreomsorgen
En sak som bekymrar är att alla de som tar hand om en sjuk eller gammal anhörig inte behandlas lika. Det känns djupt orättvist att en person som tar hand om sin gamla man, fru, mor, syster eller någon annan släkting eller vän inte har rätt till samma ekonomiska stöd från samhällets sida.
Det är kommunen som bestämmer hur stort stödet till närståendevård som skall finns i budgeten. Men det finns ingen bestämmelse som garanterar alla närståendvårdare lika rätt till stöd. Därför måste det tydligt och klart sägas i lag att alla som tar ett ansvar för en sjuk eller funktionshindrad person eller släkting skall ha samma rätt.
Under mina så gott som dagliga besök på Gullåsen träffar jag många anhöriga och många äldre och sjuka. De anhörigas betydelse för den intagna ägnas inte tillräckligt intresse. Både för den intagna, ofta en gammal mamma och hennes anhöriga, är det en stor förändring när ansvaret för den äldre övertas av professionella vårdare.
Deras insatser är oersättliga och nödvändiga. De utför ett gott arbete. Men det skulle vara ännu bättre om det förekom ett aktivt samarbete mellan de anhöriga och vårdpersonalen. Särskilt om de intagna tvingas bo eller leva resten av sitt liv på institution. Anhöriga utgör i många fall en stor och viktig resurs.
Att aktivt få ta del i vården och omsorgen skulle bidra till att hålla relationen till den intagna levande. Bättre information och uppmuntran till de anhöriga att delta borde utvecklas. Många intagna kommer aldrig ut från avdelningen. Maten är bra men kunde anpassas mera till individen. Många har dålig aptit och behöver få äta sånt man gillar. Aktiviteter tillsammans med de anhöriga är alltid väl besökta.
Kontakten mellan vårdpersonalen och den anhöriga borde vara kontinuerlig och dynamisk. En aktiv ålderdom också när man bor på institution borde vara målet för vården och omsorgen. Respekt för de intagnas individualitet och behov av relationer till anhöriga och andra som lever utanför institutionen. En sådan vård och omsorg kräver samarbete mellan anhöriga och vårdpersonal. Det fordras också rutiner och strukturer som beaktar de anhörigas åsikter och önskemål.
De anhöriga känner trots allt den intagna bäst och har också själv förväntningar på vården. Detta intresse och engagemang kunde bättre utnyttjas inom vård och omsorg för omsorgstagarens bästa. Flera utvecklingsprojekt och nyskapande försök inom vård och omsorg av äldre borde initieras. Äldreomsorgens innehåll måste engagera. Den får inte bli enbart en fråga om ett tillräckligt antal med platser inom äldreboende.
Kvaliteten på boendet måste också diskuteras. Sociala nätverk runt de intagna ger trygghet och livsglädje åt de intagna.
Barbro Sundback (s)
