Ny självstyrelselag – ett skådespel
Var är den självstyrelsepolitiska debatten, frågar Johan Orre i NÅ den 24.2.
Svaret är; ingen är intresserad. För det berör oss inte.
Medan det som för 95 år sedan var meningen med självstyrelsen fortfarande både intresserar och berör många.
Många saknar den ”gamla” självstyrelsen, den som handlade om kärnfrågorna, om att bygga upp det åländska samhället och bevara det svenska språket.
Många är också hjärtligt trötta på det gammalmodiga höger-vänstertjafset och skulle gärna se att politikerna istället pratar klartext, att Landskapsregeringen börjar svara på frågor och då gärna inom ett år, och att någon tar ansvar.
Den grupp som intresserar sig för självstyrelselagen är inte stor. De som alls vet vad den handlar om är ännu färre, och intresset avtar sedan snabbt med avståndet från lagtingshuset.
Redan vid Nygatan så intresserar sig de flesta mer för vardagen och pengarna. Ifall någon har en åsikt, så oroar de sig över att våra folkvalda inte verkar ha någon koll på vare sig sin uppgift, eller vilka som är de verkliga problemen.
Arbetet med den nya självstyrelselagen är ett skådespel som endast skall ge, för att citera Gunnar Jansson; ”kompetens-kompetens”. Vilket betyder att politikerna skall få välja vilka lagar vi ska ta över, istället för dagens tydliga gränsdragning. Som ibland leder till att direkta åländska kostnader också skall betalas av ålänningarna själv. Målet med den nya självstyrelselagen är alltså egentligen att våra lagstiftare vill kunna plocka russinen ur kakan och välja bort allt som kostar. Det har de förstått i Helsingfors, och därför går det trögt.
Johan Orre kunde göra en insats, genom att i en serie artiklar berätta vad självstyrelsen var tänkt till 1921 och på vilket sätt den används idag. För det är stor skillnad. Världen har förändrats på 90 år och efter EU-inträdet har Lagtinget som enda praktisk funktion att vara Lagting för tre miljoner per år.
Kanske det skulle finnas en debatt om vi fick veta vad tanken med självstyrelsen är, vad den kostar och var vi idag skulle vara utan självstyrelse.
Men med fakta på bordet kan debatten också snabbt börja handla om ifall självstyrelsen används på ett sätt som tillför ålänningarna mer än den kostar.
Och den debatten har hittills ingen av våra tidningar vågat ge plats för.
Jan Liljehage
