Nu ska de sista pängarna in!
Turismen är en basnäring på Åland, och de senaste veckorna har gatorna i staden, vägarna på landet och gästhamnarna överallt fyllts av gäster. Turister, varav många besöker vår Ö-grupp för allra första gången!
en vad möter dessa nyfikna gäster, som kanske planerat sin resa hit i månader? Lever vi ålänningar upp till vårt goda rykte – eller sjabblar vi bort våra chanser? Tar vi vara på dessa ”jungfruliga gäster” vid deras första besök här på våra självstyrda, demilitariserade paradisöar?
Häromdagen bjöd jag min kompis från Lettland på fika på en av stadens caféer. Ett klassiskt trädgårdscafé, som vi ålänningar är stolta över. Vi valde två kanelbullar med kaffe. Bullarna låg visserligen framme på ett fat vid kassan i hettan, men vi var på gott humör och tog två bullar och gick ut och satte oss.
Bullarna var torra som skosulor och ledsna. Lika ledsna som vi blev. Kaffet var starkare än äkta beck. Min kompis gick in och klagade och fick genast pengarna tillbaka för bullarna, eftersom de ”inte hade andra bullar”. Sedan fick vi en ny kanna kaffe, som smakade lika gammalt som den förra! PUST!
Det är så jäkla skämmigt att klaga, tycker jag. Men inte min kompis! Hon klagade, och vi fick nytt kaffe, som smakade alldeles utmärkt. Tredje gången gillt! Jag kan tänka mig att de satte nytt pulver och vatten i bryggaren. Ganska enkelt, eller hur?
Visst förstår jag att det är svårt att hinna med när det är högsäsong. I tidernas begynnelse drev jag Café Uffe på Berget, så jag känner till problemen. Men varför måste bullar ligga framme i 30° vid kassan. Varför serverar man samma gamla kaffe två gånger?1988 fanns det kyldiskar. Jag är ganska säker på att det finns kyldiskar att köpa även idag. 1988 bryggde vi nytt kaffe till ålänningar som inte drack svenskt beck!
Skämt åsido, Åland har tre intensiva veckor som kallas ”högsäsong”. Slarvar vi bort dessa tre veckor så blir vår högsäsong snart två veckor. Just precis NU ska de sista pängarna in. Det får vi inte slarva bort.
MATS GRANESÄTER
DEBATTÖR
