Norrhavets framtid
Landskapsregeringens intensifierade och emot de norråländska kommunerna allt mer forcerande arbetssätt att driva projekt Sunnanvind för att exploatera det unika åländska Norrhavet, Finlands Naturskyddsförbunds naturpärla nummer 1 (!), och dess ovärderliga immateriella naturvärden med en storskalig havsbaserad vindkraft når snart en kritisk punkt när generalplanering skall upprättas för de aktuella områdena fördelat inom flera norråländska kommuner.
Landskapsregeringen hänvisar kommunernas ”samtycke” och delade visioner om att arbeta för en storskalig havsbaserad vindkraft i det åländska Norrhavet till ett avtal som ingåtts med projekt Sunnanvind för länge sedan, långt innan omfattningen av projektets storlek och storskaliga exploatering blev känd och införstådd ute i kommunerna.
I takt med att de enorma proportionerna av dessa projekt har blivit klarare och befolkningen i de norråländska kommunerna börjat inse vad landskapsregeringen faktiskt har för ambitioner att göra med naturpärlan Norrhavet har opinionen emot denna gigantiska exploatering av Ålands mest orörda maritima naturområden vuxit sig allt starkare hela tiden.
Samtidigt som det ute i flera av kommunerna har blivit allt tydligare att man inte delar landskapets visioner längre och frågorna blivit allt fler så har svaren blivit färre och det har blivit klart och tydligt att landskapsregeringen och projekt Sunnanvind fokuserar mera på att hålla i piskan för att driva projekten framåt än att upprätthålla en tydlig, proaktiv och respektfull dialog med de berörda kommunerna, vilka är de som i slutändan avgör om det blir någon storskalig havsbaserad vindkraft inom kommunens gränser eller ej.
Vid upprepade gånger sedan regeringsbildandet har infrastrukturminister Camilla Gunell (S), lantrådet Katrin Sjögren (Lib) samt näringsminister Jesper Josefsson (C) blivit ombedda att bekräfta att landskapsregeringen otvivelaktigt kommer att respektera kommunernas egna interna beslut huruvida man ämnar generalplanera områden inom sina gränser för att godkänna storskalig industrialisering såsom storskalig havsbaserad vindkraft eller ej.
Svaren har för det mesta lyst med sin frånvaro alternativt varit svar där man istället för att sakligt, konkret och tydligt ge svar på kärnfrågan istället givit svar som handlar om att försvara sina egna visioner och i försök att med vackra ord förflytta fokus.
Den åländska havsbaserade vindkraftens gudfader Alfons Röblom (HI) har så sent som under helgen uttryckt sig på sociala medier att han anser att det vore odemokratiskt att en kommun själv skulle få besluta om Ålands möjligheter till storskalig havsbaserad vindkraft ”över huvudet” på resten av ålänningarna.
För att hjälpa lantrådet, landskapsregeringens ministrar och lagtingsledamot Röblom på traven så vill jag påminna om att landskapsregeringen, oavsett regeringsprogram, oavsett vad man själva anser är rätt och fel och oavsett vad man har för egna storslagna visioner har lag och förordning att följa. Jag vill även påminna om att landskapsstyrelsen redan har gjort en bedömning tidigare i den aktuella frågan.
”Landskapsstyrelsen konstaterar att planeringsmonopolet gällande den fysiska planeringen finns hos de åländska kommunerna som även har den juridiska behörigheten att avsätta områden för vindkraftverk eller förbjuda placering av sådana inom kommunen.”
Ja, ”Markägare är vi allihopa” och landskapet har sin fulla rätt att auktionera ut och arrendera ut sina vattenområden till vem som helst när som helst, men det är kommunerna själva, och ingen annan, som har den juridiska rätten att planera och besluta om vad som får byggas inom dessa områden.
Den nu stundande oerhört viktiga generalplaneringen kommer sedan att ligga till grund för om bygglov i ett senare skede kan beviljas eller ej för storskalig industri såsom storskalig havsbaserad vindkraft inom området.
Hur generalplaneringen nu görs är således absolut avgörande och det är något som de nu påverkade kommunerna givetvis bör har sitt fulla fokus på nu.
I Sverige var kommunernas ”vetorätt” på tapeten under förra hösten och var ett tag aningen hotad, men majoriteten av Sveriges riksdag kom naturligtvis fram till att självbestämmanderätten för lokalbefolkningen genom kommunernas processer var en självklarhet.
De kommuner som nu kommer fram till att man inte vill industrialisera den unika naturpärlan Norrhavet inom sina gränser bör lämna den gemensamma generalplaneringen med landskapet genom projekt Sunnanvind och påbörja sitt eget planeringsarbete.
En egen generalplanering kommer vara resurskrävande och således bör en kommun få extra medel från landskapet för att göra den generalplanering som de nu enligt lagen är skyldiga att göra då behovet har uppstått som följd av landskapsregeringens agenda.
Åland är redan och kommer med säkerhet att fortsätta vara med i fronten när det gäller hållbarhet och moderna miljövänliga energilösningar, men det måste ske med sunt förnuft, med respekt för lokalbefolkningen, med respekt för våra sällsynt unika naturvärden och i proportion till Ålands storlek och det åländska samhällets behov.
Arbetet med att skydda Ålands unika naturpärla Norrhavet intensifieras nu och kommuninvånarnas ställning till denna gigantiska exploatering kommer snart att finnas tydligare upp till bevis. Från och med måndag finns ett invånarinitiativ emot havsbaserad vindkraft i Norrhavet på gång i Geta kommun.
Fortsättning följer.
DANIEL MATTSSON
RÄDDA NORRHAVET
