DELA

Misshushållning med landskapsmedel

Landskapet står inför stora prövningar om man ska klara underskottet i sin ekonomi. Det står klart att man måste skära även i verksamheter och tjänster. ”Osthyvelsprincipen”, det vill säga att dra ner jämnt över hela fältet, räcker inte denna gång. Klarar den här landskapsregeringen verkligen av detta?

Man hoppas att hälso- och sjukvård, skola (med vissa undantag) och omsorg inte ska drabbas mer än nödvändigt. Däremot finns det en hel del att se över i landskapets allmänna förvaltning, som borde bantas både på kort och på längre sikt. Särskilt gäller det tjänster högre upp i hierarkin. Låt oss ta några exempel från förvaltningens topp.
På kansliavdelningen inrättade man så sent som i fjol en tjänst som personalchef. Därmed har allmänna förvaltningen två personalchefer. Avtalschefen sköter nämligen också personalchefsärenden. Och löneklassen A 28 är, låt vara att den nuvarande innehavaren är duktig, på tok för mycket med hänsyn till arbetets svårighetsgrad. Det kan jag gå i godo för efter att i nästan 27 år ha haft hand om samtliga personalärenden vid landskapsregeringen. Vid enheten i fråga finns sedan tidigare en personalsekreterare (A 24).

Och man fortsätter att ”gå på i ullstrumporna” som om ingenting hade hänt. Landskapsregeringen vill förstärka informationssidan genom att anställa en kommunikationschef. Förslaget ingår i årets första tilläggsbudget (!). Löneklass A 26.
Tjänsten som administrationschef (A 27) vid samma avdelning blev ledig genom ”naturlig avgång”. Den vill landskapsregeringen nästa år ombilda till en tjänst som ”chefsjurist”. När man ändå lediganslår tjänsten är man så ivrig, att den redan officiellt benämns ”administrationschef/chefsjurist” (i strid mot inrättandebeslutet). Den nya tjänsten kommer sannolikt att placeras i högre löneklass. Och visst borde man höja kompetensvillkoren också (jur. lic.) för denna chefsjurist, eller hur?
Men varför anslå den ledig nu? Den som utses, måste ju omplaceras, i första hand just i den nya tjänsten, som kanske inrättas redan 1.3.2010!

De tre exemplen gäller alla kansliavdelningen. Är förvaltningschefen alltså i färd med att bygga upp en mäktig (och välavlönad) stab kring sig själv?
Det här ser jag som en misshushållning med allmänna medel. Flera exempel kunde nämnas men de får anstå denna gång. Men frågan är alltså om det alls finns en krismedvetenhet? Eller handlar det bara om en oförmåga och bristande mod att vidta åtgärder?

Jörgen Erlund
Godby