Mariehamn dyraste kommunen
Apropå ledaren
Nina Fellman skrev igår en ledare med rubriken ”Kommunreform blir valets hetaste fråga”. Där stod "att de pyttesmå åländska kommunerna och de gränser som upprätthålls mellan dem blivit ett växande problem för landskapets utveckling”. På vilket sätt det skulle vara så framgår inte. Huvudfrågan är i stället, vill vi ha levande samhällen ute i skärgården och glesbygden? Vill vi det är kommunstrukturen central. Vill vi inte det då kan det vara ett växande problem.
De främsta motiven när debatten om kommunsammanslagningar startade var ekonomiska, att det skulle spara pengar. Om man utgår från det, så är det intressant att ta del av de ekonomiska nyckeltalen för de åländska kommunerna som presenteras i statistisk årsbok 2010. Den största enheten det vill säga Mariehamns stad (MS) borde ju vara den kommun som har de i särklass bästa siffrorna. Ser vi till skatteintäkter så har MS 3629 euro/invånare i skatteintäkter plus 2497 euro/invånare i verksamhetsintäkter (i klartext hamnen). Ingen annan kommun kommer ens i närheten när det gäller intäkter.
Men när det gäller verksamhetskostnader/invånare så ligger MS med sina 6063 euro/invånare tredje högst bland de åländska kommunerna.. Det som ändå förvånar allra mest är nyckeltalen för skuldsättning/invånare där bara Finström och Kökar har en högre skuldsättning än MS med sina 2892 euro/invånare. Det är en gåta hur MS lyckas förstöra så mycket pengar.
Med det här vill jag visa att det spelar ingen roll hur stor en enhet är om den inte sköts ekonomiskt förnuftigt. Det är också så typiskt åländskt, finns det problem, då tar vi och omorganiserar lite, i stället för att lösa grundproblemen.
"Är det då vettigt att ha en kommungräns mellan Mariehamn och Jomala som bara krånglar till det hela tiden? Självklart inte". Påstår Nina Fellman i sin ledare. Även om jag personligen kanske skulle vinna på det, så skapas i politiska och ekonomiska termer ett A- och B-lag av de åländska kommunerna vid en sådan samgång. Inte ens Nina Fellman själv kan tro på förslaget.
När det gäller kommunerna är hela systemet uppbyggt så att det inte skall fungera. Allt är detaljstyrt in i minsta detalj. Nya pålagor pådyvlas hela tiden. Verksamheten finansieras i allt större utsträckning av landskapsandelsystemet som blivit ett sånt lapptäcke så ingen riktigt vet vad som gäller mera.
När folk funderar över varför det inte finns något större engagemang ute i kommunerna mera beror det helt på att det inte finns något rörelseutrymme kvar. Vem engagerar sig i något som man ändå inte kan påverka dess mera.
Det här känner jag av i "stora" Jomala, hur skall det då inte var i de riktigt små kommunerna. Den samhällstruktur vi har här på Åland är uppbyggd efter våra grannländer, i stället borde vi se på mikrostater och deras slimmade förvaltning. Det är ingen vits att skapa en stor byråkratisk koloss som ingen känner dess mer samhörighet med.
Kommunerna behöver inte sammanslås men däremot behöver organisationen/verksamheten förenklas så att genuint lokala frågor sköts av kommunerna medan de stora välfärdstjänsterna tas över landskapet.
Ansvarsfördelningen skall vara tydlig. Det man ansvarar för finansierar man också. Full suveränitet skall råda där för att få tillbaks det lokala engagemanget.
Anders Eriksson
Ålands Framtid
Anders Eriksson säger både bu och bä. Dels att dagens kommunstruktur inte fungerar, dels att en sammanslagning är fel väg att gå. Frågan är då, vad ska man göra i stället?
Nina Fellman
chefredaktör
Nya Åland
