DELA

Lärande och sparande ledarskap i skärgårdstrafiken

”Något är bakvänt” skriver chefredaktör Niklas Lampi i tidningen Ålands ledare under rubriken ” Utan ledarskap sparas inte en cent i skärgårdstrafiken”.
Om det är något som är bakvänt är det Lampis ledare som ställer förslaget om ”långrutt” i skärgårdstrafiken mot ”välfärdens kärna”.
Ett ledarskap som inte är förnuftigt, lyhört och tar hänsyn till helheten leder inte till besparingar. Tvärtom.

Om vi för att exemplifiera föreställer oss två linjer i skärgårdstrafiken: den gamla Blå linjen (BL) och den nya Röda linjen (RL).
BL tuffar på i gamla farleder trots ny bro och pendlingstrafik. RL växer fram ut ett trafikbehov i en sträckning som följer geografi och sjökort.
Parlamentet i den lilla regionen studerar utvecklingen under lång tid och kommer fram till en så kallad ”kortrutt”, den Gula linjen (GL), där RL bildar stommen och BL integreras genom ”matartrafik”. Med tanke på kostnaden för bunker, bemanning och tonnage kan transportsystemet bli bättre och betydligt billigare än dagen GL och RL. Utvecklingen med Gula linjen krävs dock en stegvis övergång med investeringar i vägar, färjfästen, broar och nytt tonnage.

Det ledarskap som skulle behövas ersätts plötsligt med ett förslag som försämrar och som helhet fördyrar och blir ett hinder för utveckling.
Förslaget – eller hugskottet om man så vill – är att lägga ner Röda linjen och i stället öka kapaciteten på den Blå linjen.
De försämrade transportmöjligheterna med nedläggningen av RL leder till inkomstbortfall som överstiger besparingen. Den ökade kapaciteten på BL leder till en viss inbesparing, men eftersom ”tomma färjor kostar mest” blir den ekonomiska effekten negativ.
Ett ”lärande” eller till och med ett ”besparande” ledarskap skulle lyssna till den konstruktiva dialogen under rubriken ”Skärgårdens framtid” på Facebook.
Där framstår den Gula linjen som vägen framåt, Allt annat vore ”bakvänt”, för att citera Niklas Lampi.
Olof Erland