Jag tror de flesta på vår ö älskar naturen och vi är nog alla överens om att under perioden som fåglar och däggdjur har ägg och ungar skall de få ha lugn och ro i naturen.
Katter skall numera enligt lag hållas under sådan tillsyn under fridlysningstiden att dom inte kan förorsaka viltet någon som helst skada, en lag tillkommen för att skydda viltet under sin föryngringsperiod under vår och försommar och som lag borde vara enkel att förstå tycker man, en orrhöna som lyckats klara sin häckning utan att mårdhunden plundrat dess bo skall inte efter det behöva förlora sin kycklingar till en huskatt på sin jaktstråt, en ekorre eller fågel med ungar i boet skall inte behöva förlora sin förälder/föräldrar för att huskatten är lös, en försvarslös liten harunge ska inte plågas till döds för att den satt och åt vid skogsvägen och så vidare.
Så att följa en lag om kattor borde vara lika självklart som alla andra lagar vi följer. Katten är idag tusentals villaägares favoritdjur på landet för sin självständiga natur som gör den enkel att äga och bara att släppa ut då man lämnar hemmet och sedan inte bry sig desto mera vad den gör under tiden man är borta. På sociala medier delade jag ett inlägg som en biolog skrivit där rubriken löd ”katten hör inte hemma i naturen” och det tog givetvis fart bland kattägare.
Debatten som följde blev intressant och det självklara i lagen blev ibland lite luddigt. Lagtingsledamot Simon Påvals menade att katten nog har positiv betydelse i naturen och att hans kattor behövligt nog fångade möss i naturen ibland men däremellan bara låg på trappan.
Man kan nog inte kringgå lagen om katt med att säga mina katter kan vara lösa för dom jagar enbart möss! Robin Juslin kom saklig som alltid in i debatten och förklarade lagstiftningen för Påvals och övriga samt grunderna varför kattlagen har uppstått och saken var för den stunden utredd.
En äldre dam kom fram till mig dagen därpå och sade jag har katt jag och han är en riktig marodör i skogen skall du veta men inte tänker jag hålla honom inne för den sakens skull, ärligt och rakt och inte det minsta blåögt.
Väldigt få bryr sig helt enkelt inte om lagen att skydda småviltet i skogen och ge dem friden dom behöver i föryngringstiden så vad har lagen för kraft för att se till att den efterföljs?
Jag är hundägare och har ett stort ansvar över mitt husdjur om än jag inte är felfri, men om något skulle hända då är ju fan lös liksom. Ett exempel på det är från senhösten 2025 då ett rådjur stod vid min gård en tidig morgon och min hund var tillfälligt okopplad och olyckligt nog tog fast rådjuret med påföljden att jag fick en minst sagt härsken man på mig som menade att min hund var helt galen, inte klok på en fläck. Jag tilldelades personligen varningar och ja, det var rätt olustigt! Min hund står naturligtvis under mitt ansvar och även om det var en engångshändelse skall det inte få hända igen så min hund är numera kopplad på sin egen gård dygnet runt och har aldrig varit lös efter det.
Jag förutsätter dock att en så förträfflig man som kunde läsa lusen av oss håller sin katt i vår och försommar enligt §48 i jaktlagen. Man ser idag betydligt färre lösa katter i Mariehamn sedan lagen tillträdde och både ekorren och haren med flera har i stadens grönområden har börjat öka i antal glädjande nog.
Jag hoppas fler höjer rösten för viltets skull i skogen under denna fridlysningstid och vi skall inte behöva bli osams över en lag som är lika självklar att måste följas som alla övriga lagar.
Vi behöver nog en attitydförändring bland kattägare och jag tänker i mitt stilla sinne att nog vore det fint om vi istället kunde lära våra barn att visa respekt inför naturen och förklara orsaken till varför huskatten måste vara under tillsyn ibland .
NICLAS NORDLUND
