Kriget mot mopedismen
USA:s president George W. Bush som driver ”kriget mot terrorismen” har av sina motståndare beskyllts för, att i sin iver att bekämpa terrorismen, snarare uppmuntra den genom att reta upp den muslimska världens extremister och elda under terrorismen istället för att svalka av den. ”Våld föder våld” är devisen och visst måste man, oavsett vad man tycker om Bush, ge belackarna delvis rätt. Ett annat, betydligt mindre våldsamt men dock – relativt sett – ”krig” som blossar upp med jämna mellanrum t.o.m. på fredens öar – Åland, är det mot mopedismen. Vad parallellen är återkommer jag till.
Vuxenvärlden sätter pannan i veck och drar djupa suckar över dessa förtappade glopar som inte har bättre förstånd än att de trimmar sin moped och kör runt utan lyktor och i avsaknad av ljuddämpare. Man ropar på krafttag i form av hårdare tag från polisens sida, besiktning, moppekörkort med mera.
Det skall till en början sägas att visst förstår man oron från vissa, till exempel en journalist på en av lokaltidningarna häromdagen, som i sin roll som förälder oroade sig att dottern skulle bli påkörd av en mopedist. En trimmad moped utgör inte bara en risk för chauffören själv utan också för medtrafikanter, särskilt den lätta trafiken.
Jag tycker dock att den generella katastrofala oron som man visar inför problemet ”trimmade mopeder” ibland kan vara lätt överdriven. Jag tror många idag vuxna tidigare ”mopedmarodörer” känner igen sig i den debatt som just nu pågår. Det måste trots allt finnas grövre brottslingar att prioritera i dessa tider när knarket flödar fritt och banken rånas. Dessutom; inget ont som det inte kommer något gott av, de som mekar på mopeden utvecklar ofta ett tekniskt intresse och studerar sedan vidare inom något tekniskt yrke och jobbar sedan inom det. Dessa ungdomar gör ju inget illa medans dom skruvar på mopeden, det kunde väl vara värre?
Jag tror inte att besiktning hjälper, annat än på ett byråkratiskt-statistiskt plan. På de flesta dagens mopedmodeller är det väldigt lätt att trimma av och på. Mopeden är ”trimmad” när den tillverkas, sen stryps den på ett eller annat sätt, ofta så att gången blir sämre till och med så att man måste ta bort strypningen för att mopeden skall gå bra eller överhuvudtaget. Förr krävdes det både pengar och kunskap för att trimma, det var ett relativt stort ingrepp, så är det inte idag. Det ska samtidigt sägas att det är i huvudsak föräldrarnas ansvar hur barnens mopeder är utrustade, även om det inte är så lätt att ha koll när trimningen kan döljas elektroniskt m.m., lampor och bromsar kan man däremot kolla.
Däremot kunde mer undervisning vara ett bra grepp, i den mån det fastnar skadar det inte med mer trafikkunskap för dessa ystra nya trafikanter.
Frågan är sedan om man inte skulle lätta upp bestämmelserna och tillåta mopederna gå 70 km/h som de flesta ändå går efter att de så kallade. EU-mopederna börjat säljas.
Jag lovade återkommer till parallellen Bush. Jag tror att man genom att jaga, ta fast och straffa hårt skapar en upptrappning där problemet eskalerar istället för att lösas. Polisen borde försöka få tillstånd en dialog med ungdomarna, istället för att vara i ständig konflikt borde man försöka uppnå ömsesidig respekt. I slutet på 1980-talet fanns det en polis på Åland, vi kan kalla honom Bjarne, som gjorde just detta. Han for runt till ungdomsgårdarna och pratade med de mopedburna ungdomarna och förklarade hur viktigt det är att man syns i trafiken och att man har tillräckliga bromsar, att man inte kör utan ljuddämpare och stör omgivningen. Han tog inte fast alla som hade en kugge mer på framkrassen bara mopeden i övrigt var i skick. Det är inte hela världen om mopeden går lite fortare än avsett, det viktiga är att belysning, bromsar och ljuddämpning är i skick, det var Bjarnes devis. Försök alltså sluta fred och avsluta ”kriget mot mopedismen” som i själva verket skapar mer problem.
Danne Sundman
15 år för 18 år sedan
