Kostens betydelse för en förändring
Det är skillnad på kalori och kalori, det har jag fått erfara personligen. För mänskor som kämpar med kroppsstorleken skulle det vara av vikt att få höra att kostvalet har en betydande roll i hur man lyckas i kampen av förändring. Att ha en begränsning i livet som gör att man har svårt att ”motionera sig i form” gör att man lätt tappar hoppet om att kunna lyckas. Jag har på egen hand tagit del av information, som fler än jag kunde ha nytta av att bli medvetna om. En ögonöppnare blev ett test som gjordes i ett tv-program om bantning. För dem som tuggade på ett vetekex och inte kände någon söt smakförändring inom en halv minut, var risken extra stor för fetma.
Kroppen får sin energi ur kolhydrater, proteiner och fett, men den ska brytas ner och omvandlas till glukos för att cellerna ska kunna använda det som bränsle. Den energi som behövs tas först från kolhydraterna – för deras förvandling till glukos går lättast, sedan av protein och sist av fett.
Om en mänska tar in mera kalorier än som förbrukas sätts de i lager. Helt logiskt: 10 – 8 = 2, två sätts i lager. Det är här som den stora skillnaden kommer – kommer energin från tillräckligt med kolhydrater sätts protein och fett i lager, men om kolhydrattillgången inte räcker till så fylls glukosbehovet på av protein. Skulle inte heller den räcka omvandlar kroppen även fettet till glukos. Som sista val tar kroppen till den energi som satts i lager.
En person med stor kropp har ofta en fettreserv, men den kommer inte till användning om energin i födan kommer i för stor proportion från kolhydrater. Det här har gjort att det uppstått olika sätt att banta. Den ena metoden ska vara bättre än den andra. Den ängsliga blir mer ängslig då ingen metod tycks fungera. Den förtvivlade mer förtvivlad, den desperata mer desperat. Är man utlämnad åt sitt öde? Allt verkar hopplöst. Lägg då till att man har något som begränsar ens rörelseförmåga. Hur ska man då kunna minska ”lagertvåan” till en etta eller ännu mindre?
Vanlig kost bygger på att kolhydraterna är kroppens bränsle nummer ett. LCHF är en kost som innehåller mindre eller till och med minimal mängd kolhydrater och där fett utgör den huvudsakliga bränslebyggstenen till glukos. För en som redan känner sig ”för stor” kan det kännas övermäktigt att plötsligt välja de fetaste produkterna, som man länge har blivit informerad om att man ska undvika.
Jag är för mycket vegetarian för att kunna börja med LCHF, men jag gjorde ett medvetet val till kostförändring då jag för snart åtta månader sedan fick diagnosen diabetes typ2. MS (Multipel Skleros) har begränsat mig mest kognitivt, men även fysiskt. Stresskänsligheten kan i svåra fall slå ut mig fysiskt så att jag för ett tag mister förmågan att gå självständigt. Bland mänskor och trafik är stressnivån hög och jag rör mig begränsat. Det är omöjligt att tänka sig att jag ska jogga 3 x 30 minuter i veckan om jag knappt kommer mig fot om fot.
Är loppet kört för mig? Jag vägrade acceptera situationen. Jag visste inte huruvida jag var sockerberoende eller inte, men det skulle visa sig att det gick rätt bra att avvänja sig, då jag fick något annat att gnaga på. Min räddning blev kålrabbi, stjälkselleri och en godis, som är sötad med stevia.
Utan uppbackning gav jag mig hän att begränsa kolhydratintaget genom att sluta äta bröd, pasta, ris och socker. Allt som slutar på -os ropar socker – fruktos, laktos, sackaros… Jag uteslöt socker, minskade på frukter, begränsade rotfrukter och ökade grönsakerna mångfalt. Lade till lite olivolja, ökade något protein och lade till måttligt med fröknäcke. Jag tänkte: ”Nu kör vi, så får vi se”. Utan att ha ökat motionen och endast genom att ha förändrat kostsammansättningen har jag sett ett resultat både i laboratorieprovens sockervärden och på vågen. Det finns hopp även för dig som kämpar!
MARIANNE WASBERG
