Kommunstruktur – en analys
Frågan om hur många kommuner som Åland skall ha diskuteras nu för fullt. Det är spännande och om allt görs öppet och rätt så kommer det förhoppningsvis att komma något gott ur detta.
Det har på senare tid funnits ett antal tillfällen att bekanta sig med och delta i workshops runt förslagen till kommunreform. Målet med kommunreformen är dock spretande, gör man en ny kommunstruktur för att öka servicen, likställa för medborgarna eller för att krasst spara pengar? Rimligtvis bör en förändring av kommunstrukturen vara en bukett av allt detta. Olika partier har markant olika synsätt på orsak och mål med reformen. Det är illa.
Från Socialdemokraterna lyfter man frågan att färre kommuner gör att medborgarna per automatik får rätt till lika service var än på Åland man bor. Vackert så men nog borde lagstiftningen se till att så är. Att det sedan finns skillnader i exempelvis hemvårdsstöd är inget problem. Exempelvis kan en kommun erbjuda någon speciell förmån för att locka till sig inflyttning, som till exempel Föglö gjort. Det finns idag en nyttig konkurrens mellan kommunerna som sporrar till att öka inflyttning, till effektivitet osv.
Det som naturligtvis blir en följd av att man slår ihop kommuner är att kostnaderna stiger. Om man exempelvis i kommun A har en lönenivå som är lägre än kommun B så kommer på sikt lönerna i den nya kommunen att per automatik ligga på kommun B:s nivå. Samma gäller för diverse stöd som ligger ovanför de lagstadgade nivåerna. Om vi då förutsätter att såväl landskap som kommuner har ansträngd ekonomi och kostnadstrycket ökar, hur löser vi då detta? Hur vi än vänder på kommunsammanslagningsfrågan så kommer vi till den ekonomiska aspekten. Att nu lämna den åt sidan känns bara patetiskt.
Att slå ihop kommuner ökar inte den summa pengar som det offentliga Åland fogar över. Det innebär att ökade kostnader på ett håll måste sparas in på annat håll. Minns också att landskapet dras med ett stort underskott samtidigt som kommunerna visar varierade resultat samt att kommunerna tillsammans har en betydande skuldsättning .
Om inte det offentliga Åland plötsligt får väsentligt mera intäkter än idag så måste åtgärder vidtas inom kort eller annars måste man börja låna pengar till driften vilket vi alla förstår att är ohållbart.
Därför måste vi alla inse att en förändring av kommunstrukturen innebär strukturförändringar på många plan. Vissa säkert till det bättre och vissa kanske inte lika attraktiva. En centralisering av kommunala funktioner sker per automatik, frågan är vad som ingår i denna. Administrativa funktioner kan hyfsat lätt samordnas och där hittar man förhoppningsvis inbesparingar, dock inte så betydande som man ofta vill göra gällande. Vill man nå större inbesparingar behöver man se på samlokaliseringar av skola och dagis. Detta är ingen skrämselpropaganda utan krass ekonomi. Centralisering av skolor och dagis behöver inte heller innebära att verksamheten försämras det kan till och med bli tvärtom. Jag vågar påstå ett den reform vi gjort i Finström från tre skolor till en blev synnerligen lyckad, speciellt för barnen.
Behöver då Åland ett färre antal kommuner? Ja absolut, små perifera kommuner har vare sig ekonomiska som praktiska möjligheter att verka som egna kommuner, vilket vi sett exempel på på senare tid.
Det viktiga med den fortsatta kommundebatten är en större öppenhet och ett större fokus på de ekonomiska konsekvenserna. När så småningom beslut fattas måste vi alla vara medvetna om vad kommunreformen innebär, vare sig det gäller service, tillgänglighet som ekonomi. När vi har svar på dessa frågor då först kan åtminstone jag ta ställning till antal kommuner. Den som tar ställning i ett tidigare skede gör detta baserat på enbart tyckande. Vi är väl bättre än så, eller hur?
Roger Höglund (C)
