DELA

Kommunreform leder till centralisering – inte mångfald

Förutsättningar för de kommunala folkomröstningarna i sex åländska kommuner: utslaget är endast rådgivande för de kommunala myndigheter som inte ens själva har beslutanderätt i frågan; att landskapet suveränt beslutar i frågan kan inte ha undgått någon. Röstningsprocenten varierar men med tanke på förutsättningarna är inte 50 procent en oäven siffra.

Att också de regerande partierna åtminstone i någon mån eller rent formellt vill beakta eller vill påskina att man beaktar resultatet framgår av deras gemensamma PR-utskick sannolikt avsett att en gång för alla upplysa invånarna i de berörda kommunerna.

Om siffrorna skall nagelfaras så är nog inte det mest påfallande valdeltagandet utan det låga stödet för kommunsammanslagningar. Understödet för regeringens linje i Sund, där ett flertal röstade för sammanslagning, var trots allt under 23 procent av de röstberättigade; landskapets förslag stöddes här av kommunala representanter.

I Saltvik, vars företrädare motsatt sig sammanslagningar, var det färre än 13 procent som stödde sammanslagningar och drygt 38 procent som inte gjorde det (baserat på preliminära siffror i NÅ av 27.1).

Som jämförelse kan konstateras att knappt någon amerikansk president i modern tid lyckats uppbåda mer än 30 procent av de röstberättigades röster; trots det har inte deras legitimitet ifrågasatts.

Den kritik som framförts mot omröstningarna om att de varit ospecifika är något som kommunerna inte kunnat råda över eftersom buden om de framtida kommunerna varierat både vad gäller utformning och tidsplan; det förslag som innehöll en hypotetisk kommun bekvämt dragen över hela norra Åland från Eckerö till Vårdö var så artificiellt och icke-sensibelt att trovärdigheten i hela reformpaketet undergrävdes.

Det hävdas att mandatet för att rita om den åländska kommunkartan skapades redan vid valet 2015 då de regerande partierna gått till val med löfte om en kommunreform. Med drygt 40 procent av de valberättigades understöd var resultatet långt ifrån ett carte blanche för en reform till varje pris. Att kommunreformen skulle genomdrivas oavsett invånarnas åsikter angavs sannolikt inte och kommunerna är inte hierarkiskt underordnade landskapet med rättigheter oberoende av valutgången på landskapsnivå.

På ett mer principiellt plan: ett återkommande argument för att slå samman kommuner har varit att servicen varierar mellan kommunerna. Skatteöret varierar också men själva idén med kommuner är att invånarna själva i val avgör vilken mix av skattetryck och service man vill ha.

Häri ligger hela idén med kommuner. Olika kommuner (även om inte 16) kan välja olika utvecklingslinjer och strategier och bidrar därmed till pluralism och mångfald. Alternativet är en likriktning som dikteras av centrala byråkrater och en likriktning som var kännetecknet för de högt centraliserade staterna i öst före murens fall.