Japans framtid och vår
Utgående från katastrofkedjan i Japan, kommenterar Benita Mattsson-Eklund i Ålandstidningen utsikterna för vår och världens energiförsörjning. Hon tycks komma till slutsatsen att inga andra energiresurser kan ersätta kärnkraften såvida vi inte är villiga att drastiskt dra ner på elkonsumtionen. Hur har det blivit såhär i världens teknologiska underland? B M-E, liksom de flesta andra mediakommentatorer, tycks helt ha glömt den humanekologiska aspekten i fallet Japan. Den nationen är modellexempel på hur man når vägs ände i sin förlitan på teknikutvecklingen med kärnkraften som grund för energiförsörjningen. Detta inte sagt med en underton av cynism, utan som kalla fakta.
Redan före andra världskriget förstod man att landet inte kunde försörja sin växande befolkning, 70 miljoner, och resultatet blev det ödesdigra kriget för ”lebensraum”mot sina grannar.
Idag, med en folkmängd på nära 128 miljoner och en befolkningstäthet på 338 inv/km2, är man så långt borta från hållbarhets-, och självförsörjningsidealet att man, ikapp med Kina, suger upp alla tillgängliga resurser av livsmedel, fisk, virke, olja, metaller osv.på världsmarknaden. Finns det överhuvud nånting Japan är självförsörjande på?
En misslyckad (= expansiv)befolkningspolitik tillsammans med ett katastrofkänsligt naturgeografiskt läge, har fört landet dit där det är idag; en förtröstan på teknikutveckling med kärnkraft och en ohämmad urbanisering med väldiga tätorter som mer el. mindre oplanerat brett ut sig över katastrofutsatta låglandskuster. Om man beaktar att bosättningen på grund av landets topografi måste trängas ihop på 25% av landarealen, får man en hisnande folktäthet på 1355 inv./km2.Man bör minnas att riskerna för tsunamis var välkända redan under tidig medeltid. Allt sedan dess har man levt med hotet från havet genom att försöka skydda sig bakom murar och skyddsvallar, utan att känna de säkra gränserna för naturens nycker.
För ett land som Japan tycks alternativen vara få. Men de naturliga energiresurserna är ändå inte uttömda. Som ett örike vid randen av ett världshav är potentialen för vågkraft praktiskt taget outtömlig, och man gör också, i skuggan av kärnkraften, avsevärda satsningar. Den andra verkligt outsinliga resursen är den geotermiska energin i den vulkaniska berggrunden. Den tredje möjligheten som nästan helt förbisetts, är biogas, vars utveckling i Japan tills vidare är marginell. Också här skapar närheten till havet goda möjligheter till råvaruproduktion genom alg-,och musselodling. För att inte tala om de 130 miljoner människorna som producerar biogasråvara varje dag!
Här kommer vi osökt in på vår egen energisituation här på ”lilla Åland”. Kärnkraften har med största möjliga tydlighet visat vad den går för. Någon egen vattenkraft har vi inte och både kol och olja är otänkbara i det långa loppet. Vågkraften förblir sannolikt marginell och vi kan heller inte föröda hela landskapet med vindmöllor.
Men, vi har en outsinlig produktion av biogasråvara! Varför får biogasen inte den status den förtjänar. Den lilla satsning man gjort vid ÅCA är berömvärd, och Vikinglinjens nysatsning på, visserligen fossil, biogas, visar på en utvecklingspotetial. Men sen är det tyst! Var finns visionerna, resursinventeringarna? Man samlar nog ihop hushållens bioavfall, men sen låter man det ligga och pysa ut metan och koldioxid och i värsta fall också lakvatten till ingen nytta!
Nu är hög tid att inse biogasens potential. En översiktlig bedömning visar att biogasbaserad elproduktion kunde stå för omkring 30% av nuvarande elbehov, och samtidigt ge ett betydande tillskott till Mariehamns fjärrvärme. Variationer i tillgång kan utjämnas med LNG-import.Tekniken finns välutvecklad i vår omgivning, t.ex. Sverige och Tyskland men också i Finland. Bra tips för den vetgirige finns på www.gasforeningen.se.Politiker, vad tusan väntar ni på?
Johan Franzén,
Föglö
