Jämlik behandling är ett villkor för tillit och bärkraft
Corona-viruset har gett upphov till undantagstillstånd och en mängd rekommendationer om hur vi som medborgare ska bete oss för att undvika att sprida smitta. Rekommendationerna syftar till att minska belastningen på vårt sjukvårdssystem och rädda liv, och det är vars och ens ansvar att agera solidariskt med andra och följa dem. I det åländska samhället ser vi också en sällan skådad solidaritet, tillit och uppfinningsrikedom, där människor hjälps åt för att hitta lösningar för att stödja varandra.
Självklart innebär detta en ekonomisk kris för åländska företag och organisationer. Emmaus Åland märker av en radikalt minskad försäljning i våra butiker, som vi är beroende av för att driva vår verksamhet, och för att fullfölja våra åtaganden gentemot våra biståndspartners. Vi anpassar oss till situationen, justerar våra öppettider och försöker göra allt vi kan, som så många andra, för att kunna hålla verksamheten igång under den här perioden. Vi har lagt ner vårt nytänkande returcafé, sagt upp och permitterat personal. Från den 1 april är nästan hela vår personal permitterad.
Som vanligt är det de mest utsatta som drabbas värst. De som varit hos oss på arbetsträning, praktik eller integrerat arbete, och som nu måste stanna hemma på obestämd tid. För många kan bristen på rutiner och meningsfull sysselsättning leda till ett återfall i missbruk och ökad psykisk ohälsa.
Våra samarbetspartners i Peru, Litauen och Togo har varit tvungna att stänga ner sin verksamhet, vilket drabbar utsatta familjer, kvinnor och barn som tillfälligt står utan den verksamhet som gett dem trygghet. Flyktingar i lägren i Grekland som lever under fruktansvärda förhållanden och saknar möjlighet att följa hygienråd för att klara sig från smittan. Utsatta människor runt om i världen som inte kan isolera sig för att de bor trångt och förlorar sin enda försörjning.
Det är sådana här krissituationer som vårt sociala trygghetssystem som vi är privilegierade att ha på Åland finns till för att tackla. Vi litar på att skatten på vår lön och summan vi betalar in till kassan varje månad ska ge oss en trygghet i tillfälliga svackor. Likabehandling och rättvisa från myndigheternas sida är avgörande för tilliten till våra institutioner , som i sin tur är avgörande för höga nivåer av mellanmänsklig tillit – en valuta som vi behöver mer än någonsin just nu.
Ålands landskapsregering har, med anledning av de permitteringar och uppsägningar som följer i spåren av den ekonomiska kris som begränsningsåtgärderna ger upphov till, förelslagit en höjning av dagpenningen för arbetslösa med 30 euro.
I det förslag som lämnats till lagtinget beaktas inte de arbetstagare som är fackanslutna och har rätt till a-kassa. De lämnas utanför. Detta är rent diskriminerande, i ett samhälle där rätten att organisera sig fackligt inte bara är en grundläggande rättighet, utan ett system som har gett oss de förmåner och det skydd för arbetstagare som vi idag har i form av allmänt bindande kollektivavtal.
Man kan se fackanslutningen som en privat försäkring för inkomstbortfall vid arbetslöshet – just därför är det orimligt att regeringen väljer att i ett socialt bidragssystem diskriminera de arbetstagare som tänkt långsiktigt och bidragit till fack och kassa, både för sin egen och för andras skull.
Privata försäkringar ska komplettera, inte ersätta, våra grundläggande trygghetssystem. Det är förvånande att se att långsiktigt tänkande och ansvarstagande för sin egen ekonomiska situation inte ska löna sig i kristider.
Till Emmausrörelsens grundvärderingar hör solidaritet och att dela med sig. Detta är helt i enlighet med fackföreningarnas verksamhet att solidariskt organisera sig och dela resurser för att möte utmaningar tillsammans. Vi motsätter oss den åtgärd som landskapregeringen föreslagit, som driver in en kil mellan de som är fackanslutna och de som inte är det.
Det drar undan mattan för den solidaritet mellan arbetstagare som alla företag behöver för att kunna klara sig igenom den nuvarande krisen.
Ekonomisk ojämlikhet och orättvisa är dessutom ett slag mot en av våra viktigaste resurser i det åländska samhällsbygget, tilliten. Vi måste vårda den resursen för att möta de utmaningar som framtiden, och inte minst den pågående klimatkrisen, kommer att bjuda oss. Social hållbarhet, tillit och delaktighet är kärnvärden i den åländska utvecklings- och hållbarhetsagendan, och ekonomisk jämlikhet är en av nycklarna till att nå målen till 2030 – mål som såväl lagtinget som landskapsregeringen har förbundit sig till att uppnå.
Bärkraft-samarbetet, som ska leda till att agendan förverkligas, bygger på respekt och dialog mellan de involverade organisationerna – något som bör inkludera också de organisationer som representerar arbetstagarna.
Vi hoppas att landskapsregeringen och lagtinget i skarpt läge gör utvecklings- och hållbarhetsagendan till mer än fina fraser och bärkraft-samarbetet till mer än trevliga konsensus-möten. Det är den långsiktigheten och det modet som det åländska samhället behöver. Det är landskapsregeringens och lagtingets jobb att hjälpa till att bygga, snarare än rasera, tilliten i dessa tider.
Vi uppmanar dem därför att fördela resurserna rättvist och respektera de fackliga organisationer som kämpar för lika rättigheter och jämlikhet. Det är nu som vi tillsammans kan visa att bärkraften finns på riktigt.
CARINA AALTONEN
STYRELSEORDFÖRANDE
ROBERT JANSSON
VERKSAMHETSLEDARE
MARTHA HANNUS
PERSONAL- OCH HÅLLBARHETSANSVARIG SAMT LEDAMOT AV UTVECKLINGS- OCH HÅLLBARHETSRÅDET
