Inte grusbädd för Pommern
Måndagen den 14 mars skriver Björn-Olof Erikson och Jerker Örjans om planerna på en docka för Pommern. Av ekonomiska skäl föreslår de en helt annan lösning med en grusbädd under fartyget för att hindra kantring om fartyget börjar läcka plus en skyddande pir söder om Pommern. Av flera skäl, som jag skall redogöra för här, kan jag inte hålla med om förslaget.
För det första är förutsättningen att Algots docka blir tillgänglig för överskådlig tid framåt. Jag tror alla med intresse för Pommern håller med om att det inte är lämpligt att bogsera fartyget långa vägar för en dockning. Alltså måste nuvarande ägaren till dockan och kringliggande område vara villig att sälja till staden (eller landskapet) för en rimlig peng. Hur stor är den? Alternativt skall privata intressenter ta över och börja driva varvsrörelse igen. Det förefaller osannolikt på grund av det stora investeringsbehovet. Det är alltså en rad frågor och frågetecken kring ett sådant scenario. Plötsligt står vi där igen utan någon färdig lösning för Pommerns långsiktiga bevarande.
Att flytta Pommern 15 – 20 meter in mot land är knappast möjligt, då hamnar hon nog på land! Att kraftigt minska på ”trädäcket” på kajen innebär att den välbehövliga verkstadsbyggnaden – som borde vara ännu större – inte får plats. Var skall den i så fall placeras?
Underhållskostnaderna för en betongdocka är inte särskilt stora och dockan bidrar dessutom med välbehövlig ny kaj i hamnen. Skall vi få hit Tall Ships Race igen behövs en massa kajutrymme som inte finns idag. Besökande seglare kan förtöjas vid dockan utanför Pommern.
Estetiskt är det väl inte störande att ett fartyg ligger vid en kaj? I Melbourne ligger tremastade järnbarken Polly Woodside och flyter i en torrdocka, det ser inte alls konstigt ut. Det kan också vara publikdragande att tidvis kunna ha fartyget torrsatt så att allmänheten får se undervattensskrovet. I Bristol ligger s/s Great Britain i den docka där hon en gång byggdes. Det är väl så att Mariehamnarna vant sig vid att se Pommern flyta fritt och då är allt annat dåligt.
Om Algots docka skulle drivas i privat regi kommer det att kosta ganska stora summor varje dag Pommern ligger i dockan. Det underhåll, som kommer att behövas i framtiden innebär långvarigt arbete på skrovet under vatten. Påsvetsade dubblingar skall bort, gamla dåliga plåtar skall bytas, nitar skall bytas o.s.v. Det blir antagligen fråga om hundratals dagar av torrsättning. Om Pommern ligger i Algots docka är hon stängd för allmänheten, ligger hon i sin egen docka kan hon fortsätta vara öppen för besökare.
Korrosionsskyddet är löst och nuvarande system kan utan vidare användas när hon ligger i en vattenfylld docka. De svar Jerker Örjans fick på sin enkät kan ha många orsaker, alltifrån att man har nära tillgång till en docka eller att man inte reflekterat över möjligheten och till att det är en ouppnåelig önskedröm.
Anslagen för dockan tas inte från Pommerns normala underhåll. Den kommer i stället att möjliggöra ett bättre underhåll än vad de flesta andra museifartyg i världen får. Jag tycker det vore mycket dumt att inte ge Pommern de bästa möjliga förutsättningarna för ett långt liv när nu möjligheten finns, håller ni inte med om det?
Jan Grönstrand
