I dag tänker vi ofta att miljöhänsyn i bygge av infrastruktur handlar om att göra så liten skada som möjligt. Och det är förstås viktigt. Men det är ett ganska lågt ställt mål.
Internationell forskning och erfarenhet pekar mot att natur och infrastruktur inte behöver vara motsatser. Tvärtom kan de planeras tillsammans. Naturen ska inte endast vara något som kommer in i slutet av ett projekt, som en kompensationsåtgärd. Naturen ska finnas med i planeringen från början.
Det behöver inte handla om stora eller komplicerade saker.
När vägar byggs eller renoveras borde vägslänter och vägkanter utformas som blomrika miljöer som gynnar pollinatörer och stärker den biologiska mångfalden.
Diken behöver inte bara leda bort vatten. De ska fungera som små våtmarker som renar dagvatten från bland annat mikroplast innan vattnet når våra vikar.
Kajer och hamnar behöver inte byggas med ytor av slät betong ner i vattnet. De kan istället utformas så att marina organismer kan få fäste och skapa nya livsmiljöer.
Inte heller skärgårdsfärjorna står utanför detta. Skrovform och propellrar påverkar svallvågor, erosion och livet under ytan. När nya fartyg byggs eller gamla renoveras borde frågorna inte bara gälla hur energieffektiva de är eller vad de kostar. Man måste också ta hänsyn till hur fartygen påverkar havsmiljön. Främst i känslig skärgårdsmiljö.
EU nya restaureringsförordning kräver att försämrade ekosystem återställs. Då behöver vi ställa oss en ganska självklar fråga:
Ska vi fortsätta bygga infrastruktur som skapar nya problem, och sedan betala för att reparera dem i efterhand? Eller ska vi planera våra investeringar så att de från början arbetar tillsammans med naturen?
Det handlar om att bygga smartare.
Därför behövs en samlad strategi för naturpositiv infrastruktur på Åland så att vi inte bara bygger som vi alltid har gjort, utan bygger samtidigt som vi stärker de åländska naturvärdena.
ALFONS RÖBLOM (HI)
LAGTINGSLEDAMOT
