Debatt pågår om vi skall bygga ett nytt sjukhus? Denna fråga är kopplad till vilken sjukvård vi skall ha på Åland i framtiden. Hur skapar vi möjligast kostnadseffektiva sjukvård?
Mitt perspektiv bygger på mer än trettio år inom åländsk sjukvård. Som barnläkare, som kliniskt arbetande primärvårdschef och i tjugo år som överläkare i primärvården.
Vi har en enormt fin sjukvård på Åland men stora utmaningar inför framtiden. Jag vill lyfta fram tre olika delar i vår sjukvård.
1. Specialsjukvården. Vi bör ha ungefär den specialsjukvård vi har. Vi måste ha möjlighet till kejsarsnitt, dialys, basal ortopedi, mjukdelskirurgi, internmedicin, barnmedicin et cetera. Utmaningen inför framtiden är att specialsjukvården blir allt mer subspecialiserad. Vad kan vi sköta lokalt och vad måste vi sköta utom Åland i framtiden? Läkare med den bredd som många av våra specialister har idag blir allt ovanligare.
2. Primärvården. Varje ålänning bör höra till ett egenläkarteam som är lättillgängligt med personkontinuitet. Flera internationella studier visar att en välfungerande primärvård är mycket kostnadseffektiv och avlastar specialsjukvården. Patienten skall inte behöva vänta 4-5 veckor på en läkartid. Skall vi ha en gigantisk mammuthälsocentral på samma plats där alla 18 primärvårdsläkare jobbar? Eller kan vi ha fler mindre enheter?
3. Hur skall vår jourverksamhet organiseras? Vi har idag 7 specialister i bakjour. En jour på akuten och en i primärvården. Kunde vi ha en endörrsprincip? Triage därefter till primärvårdsjouren eller specialsjukvårdens jour. En större samverkan och samarbete blir följden. Och rätt patient vb. vidare till rätt klinik. Vår jourbemanning är världsunik för 30 000 innevånare. Kanske rent av ambulansen kunde utgå från denna gemensamma jourpunkt? (Så var det tidigare under en period).
Själv arbetade jag i Stockholm under något år på en ”kvartersakut”. Alla vardagsförmiddagar en öppen jour, och efter ett tag kände jag mina patienter och de kände mig. Otroligt välfungerande och lätt-tillgänglig för patienterna. Inga långa telefonköer och väntetider. (Medimar har haft en öppen ”drop-in”mottagning förmiddagar som fungerat väl).
En ”mammuthälsocentral” på ÅCS eller tre – fyra mindre decentraliserade enheter är lokalmässigt helt olika upplägg. En sammanslagen enhet för primärvårds- och akutjouren skulle även innebära speciella utmaningar gällande lokaler.
Man kan ha olika uppfattningar till de tre punkter ovan men mitt budskap är kort och gott – vi måste veta vilken sjukvård vi skall ha i framtiden och vad som är möjligast kostnadseffektivt.
Och i denna diskussion måste personalen i kärnverksamheten involveras i högsta grad, och patientorganisationerna höras. Min bild är att utformandet av en ”strategiska plan för vården på Åland fram till 2040” har en viss slagsida mot byråkrater och politiker mer än till de aktiva på golvet, vårdpersonal och läkare.
Hälsocentralen på Norra Gatan var närmast utdömd och stod tom i många år för att sedan återuppstå som Hälsans Hus. Nya Karolinska Sjukhuset blev en av världens dyraste byggnader någonsin och med ett antal brister. Några nybyggnationer på ÅCS har haft olika problem. Att bygga ett nytt sjukhus handlar i högsta grad om vårdens innehåll. Det är ingen omedelbar katastrof med byggnaderna, skynda långsamt. Involvera personalen på golvet i seminarier och höranden. Bjud in de läkare i Finland, Sverige och Norge (”fastlegesystemet”) som arbetat med väl fungerande egenläkarsystem.
MOGENS LINDÉN
DENNA INSÄNDARE SKRIVER JAG SOM LÄKARE, INTE SOM POLITIKER
