Hur skall mensskydden finansieras?
Förslaget från oppositionen i lagtinget om gratis mensskydd för alla fertila kvinnor på Åland saknar en viktig ingrediens: Hur skall reformen finansieras?
Det finns nämligen ingenting som är gratis här i världen, allt skall på ett eller annat sätt betalas. Så även gratis mensskydd.
Eftersom den föreslagna reformen rör hälsan, så antar jag att förslagsställarna anser att kostnaden skall ingå i ÅHS redan ansträngda budget. I så fall undrar jag hur många läkartjänster reformen kostar årligen, och vilka tjänster som förslagsställarna anser att kan dras in? För utrymme för nya reformer finns inte inom ÅHS budget, utan om nya reformer införs, innebär det att skära bort något från ordinarie verksamhet för att ge utrymme för nyheter.
Eller kanske förslagsställarna avser att reformen kan bekostas med en ny skatt, lagtingsskatt. Den bör i så fall belasta endast män, för om även kvinnorna via skattsedeln skall betala sina mensskydd, så förfaller ju hela idén med gratis mensskydd, eller hur?
Ett tredje alternativ är ju att tillverka egna mensskydd, så kallade ”stoppdukar”, som användes förr i tiden. Museibyrån har kanske arbetsbeskrivningar på hur de tillverkades. Med tanke på hållbarhetsagendans målsättning om att vi skall minska engångsartiklar, och tänka mer hållbart, så är ju detta att föredra, då stoppdukarna tillverkades av bomullsgarn och inte slängdes efter användning, utan tvättades och återanvändes. Sedan återstår ju frågan om vem som skall betala för garnet, förstås.
Enligt min mening bör alla förslag i lagtinget till nya kostbara reformer även åtföljas av finansieringsförslag för att verka seriösa, i annat fall uppstår lätt en känsla av att förslagen handlar om publikfrieri och röstfiske.
RUNA LISA JANSSON
