DELA

Hög tid att diskutera

Jan Mattsson socialchef i Jomala skriver i en insändare med anledningen av regeringens framställning om socialvården nr 7/2014-2015 att ”…. inga rättelseyrkande längre får göras”. Påståendet är inte korrekt. I rikets socialvårdslag har man ersatt rättelseyrkande med ett förfarande som kallas omprövning. I rikets förvaltningslag har ett nytt kapitel 7 om omprövning införts. Motsvarande ändring har inte gjorts i den åländska förvaltningslagen.

I rikets nya socialvårdslag har man infört omprövning istället för rättelseyrkande. Eftersom vi på Åland inte har infört omprövning är det rättelseyrkande enligt kommunallagen som fortfarande gäller. Därför måste blankettlagen för socialvården till denna del avvika för anpassas till övriga åländska lagstiftning vilket märks i förslaget till socialvårdslag.

Tvärtemot det Jan Mattsson skriver kommer ålänningarna precis som idag att fortsättningsvis kunna lämna in rättelseyrkande över socialnämndens eller socialtjänstemännens beslut. Ifall den som begär rättelseyrkande inte får ändring i beslutet hos socialnämnden kan sökande besvära sig till förvaltningsdomstolen. Miina Fagerlund som bor i Finströms har tvingats besvära sig till förvaltningsdomstolen eftersom Finströms socialnämnden har nekat henne tillräcklig assistans. Hon har fått rätt i domstolen vid ett par tillfällen och Finström har fått lov att ändra sina negativa beslut.

För ett par år sedan läste jag om en tvist mellan föräldrar och socialnämnden i Lemland. I tidningen påstod tjänstemannen att föräldrarna inte hade rätt att göra rättelseyrkanden på andra än laglighetsgrund. Inte heller det är korrekt. Rättelseyrkande regleras i Kommunallagen för Åland . I 111 § första moment sägs följande ”Ett rättelseyrkande skall till skillnad från kommunalbesvär kunna framställas både på laglighets och ändamålsenlighetsgrund”. Detta kommer sig av att rättelseyrkande är förvaltningsrätt medan besvär är rättsskipning.

I november 2013 kritiserades socialnämnden i Mariehamn av stadens revisorer för att socialnämnden godkänt några rättelseyrkanden i strid med tjänstemannens förslag. Detta ledde till en debatt om rättelseyrkande. Också i det fallet förekom en sammanblandning med rikets förvaltningslag om omprövning och den åländska lagstiftningen. Det hela rann ut i sanden men hade en oväntad konskevens. Numera har socialnämnden rätt få rättelseyrkanden. Det beror i bästa fall på bättre handläggning av klienternas ärenden och minskat antal rättelseyrkanden.

Alla dessa exempel visar på komplikationerna med blankettlagstiftning och olika system i riket och på Åland. Vad man än tycker om det är det ett faktum att den åländska sociallagstiftningen alltmer anpassas till åländska förhållanden. Därför är det dags att överväga en helhetssyn på den åländska socialpolitiken. Förutom att socialpolitiken bör ta hänsyn till ålänningarnas behov och bästa måste lagstiftningen vara rättssäker. Med det menas att både tjänstemän och medborgare bör kunna ta del av sociallagarnas innehåll och vilka regler och nivåer som gäller på Åland. Visst kommer det att kräva resurser. På samma sätt som jordbruket, skärgårdstrafiken och hälso- och sjukvård som vi i åratal diskuterat ur ett åländskat perspektiv och vad som är bäst för Åland och ålänningarna. Allt har sin tid och nu är det hög tid att diskutera en egen åländska socialpolitik.

Barbro Sundback (S)