DELA

Hjortdjuren är fästingarnas mobila äggkläckningsmaskiner

Jag hörde Radio Vegas intervju med professor Dag Nyman den 25 juni. För att reda ut sambandet mellan fästingar och hjortdjur presenterar jag återigen en lista med ”kalla fakta”.

I fästingarnas livscykel ingår tre typer av värddjur:

A. Gnagare – värdar för fästinglarver

B. Harar, kattor, hundar – värdar för nymfer

C. Hjortdjur – värdar för äggstinna fästinghonor

1. Fästingäggen, som fästinghonorna lägger, är smittofria.

2. De nykläckta larverna är smittofria men en del av dem blir smittade vid sitt första blodmål på gnagarna (sorkar, möss, näbbmöss). Gnagarna bär nämligen på borreliasmittan.

3. Efter det första blodmålet utvecklas nymfer. 5-20 procent av nymferna är smittade med borrelia. Andelen smittade fästingar skiftar över landet.

4. Nymferna behöver ett större värddjur. Här passar sorkar, kattor, hundar men också människor in. De infekterade nymferna överför borrelia och TBE. Man bör plocka bort dem så fort som möjligt.

5. Efter nymfstadiet behöver fästinghonorna ett skrovmål blod. Här kommer hjortdjuren in som väldigt lämpliga värdar. 15-40 procent av de fullvuxna fästingarna bär på borrelia. Människor kan bli bitna av fullvuxna fästingar och smittas av borrelia och TBE.

6. De fullvuxna fästinghonorna, som suger sig proppfulla med hjortblod, intar sin ”sista måltid”. Det är här prof. Nyman har missförstått processen totalt. Honorna kommer aldrig mera att söka sig till ett nytt värddjur. De är bara ute efter att få tillräckligt mycket energi för att bilda 2 000 ägg/hona. Parasiter lägger vanligen stora mängder ägg. Efter äggläggningen dör honorna – de må sen vara hur borreliafria som helst.

7. Faran med hjortdjuren är att de fungerar som stora mobila äggkläckningmaskiner för fästingar – och de hämtar in dem i våra egna trädgårdar. Det finns inga djur som är lika bra värddjur för fästingar i vår natur som hjortdjuren. Varje rådjur bär på 2000 fästingar/år och varje fästinghona lägger 2000 ägg. Det blir 4.000 000 fästingar/rådjur/år – imponerande!!!

Det är denna spridningseffekt som bör angripas – dvs man bör minska hjortdjursstammarna radikalt – helst skjuta bort allihop.

Professor Dag Nyman påstår att man vet för lite om fästingen. Det stämmer inte. Man vet att 40 procent av TBE och borrelia i Sverige förmedlas via rådjur. Se Forskning & Framsteg 6, 22-23 (2013). Där citeras professor Thomas Jaenson, Uppsala Universitet.

Skulle man ta bort hjortdjuren skulle fästingarna få svårt att hitta värddjur och populationen skulle börja minska. I ÅU (24.6.2015) säger Håkan Eklund: ”Om rådjuren dör tar andra djur över. Sorkar, harar, husdjur”. Om han med husdjur menar kattor/hundar vill jag se den matte/husse, som låter fullvuxna fästingar suga sig fulla med blod på katten/hunden. Matte/husse tar bort fästingarna från keldjuren. De får inte chansen att suga sig fulla med blod och lägga ägg. De dödas. Nuförtiden finns fästinghalsband, droppar och piller, som håller keldjuren fästingfria. Kvar blir då alltså sorkarna och hararna som slutvärdar för fästingarna–de räcker inte till.

Mitt råd om att man skall fånga alla gnagare, som finns i närheten av huset/sommarhuset, är synnerligen aktuellt. I dem ligger själva smittokällan.

Värddjuren har olika roller. Gnagarna överför smittorna till fästingarna. Hjortdjuren sprider själva fästingarna synnerligen effektivt. Om man bryter fästingens livscykel på tre ställen:

1. genom att hålla gnagarpopulationerna nere,

2. genom att förhindra att de förökas via hjortdjur och

3. genom att hålla gräsmattorna korta och slyet borta så att fästingarna torkar bort så kommer vi att nå ett bra resultat inom några år.

Fästingen är en parasit. Parasiter vill man bli av med. När man vill bli av med parasiter skall man vända sig till en parasitolog–inte till experter på andra typer av vetenskap.

Margaretha Gustafsson,

Parasitolog och docent

Institutionen för biovetenskaper vid Åbo Akademi