Gör som Greta, Michael Hancock!
Flum är ett hot mot samhällets anpassning till hållbarhet. Michael Hancock tar upp tjänstemännens resor och pekar på vad han anser är lämpligt och inte lämpligt. Hur insatt är då Hancock i varför tjänstemännen reser?
Tvärtom är det synnerligen viktigt att inte bara tjänstemän utan även privatpersoner från Åland kommer ut i världen och inte helt gräver ner sig i det lilla öriket. ”Det moraliska mandatet” skriver Hancock och exemplifierar det hemska med ett litet turbopropeller-flygplan – en kategori av flygplan som fullsatta miljömässigt är att jämföra med busstrafik. Hancock vill också att ålänningar skall resa till sjöss, vilket naturligtvis kan motiveras med att färjorna går hela tiden, men tydligen har han missat att andra massmedia nyligen har upptäckt att miljöpåverkan per enskild resa med färja mellan Stockholm och Helsingfors är miljömässigt värre än flyget.
Man refererar till flyg som det värsta, men i takt med att allt mera fakta kommer fram – nu senast klädindustrin, som tydligen är värre än sjöfart och flyg tillsammans – blir sådana jämförelser bara löjliga. Därmed inte sagt att att vi ska fortsätta som hittills, utan istället bör vi fundera över hur vi ska kunna minska slöseriet – oberoende om det handlar om flygresor eller kläder.
Men tjänstemännens resor då. Knappast handlar det om rena nöjesresor annat än i undantagsfall. Och skall man resa till sjöss blir det extra kostnader för arbetstid, restid och traktamenten, som ska betalas med skattemedel. Visst kan en hel del projektarbete redan nu hanteras med teleförbindelser, men inte allt, och det finns många skäl till direktkontakter med folk utanför hemma-knuten också.
Hancock tar också upp Greta Thunbergs resande mellan kontinenterna.
Greta har ett enkelt budskap som många människor redan innan Greta hade tagit till sig. Styrkan i Gretas kampanj är att hon är en mycket speciell person med förmåga och speciella förutsättningar för att väcka uppståndelse. Fundera över vilka följderna skulle bli för vuxna eller ”mera vanliga” unga i övre tonåren, som skulle framföra Gretas budskap utan diplomatiska omskrivningar och utan ”rumsrent ”beteende i sällskap av världens makthavare. Det är naturligtvis bra att här äntligen finns en person, som ges möjlighet att säga sanningar till en maktelit, som står närmast handlingsförlamad inför de problem som vi har framför oss.
Hancock förhärligar även Gretas båtresor i rika människors leksaker fram och åter över Atlanten. Uppståndelse väckte hon naturligtvis, men i sak var detta något som står i motsatsförhållande till hennes budskap.
”Ingen flyger som istället kan ta båten eller tåget”, säger Hancock, som inte vet vad han talar om. Tron på tågets förträfflighet bottnar i en mycket lyckad marknadsföring från svenska SJ:s sida för 30 år sedan baserad på en starkt förenklad beskrivning av ett tågsystem som drivs till 100% med vattenkraftbaserad el. Hur Hancock fick in även båttrafiken i bilden är ett mysterium.
”Det moraliska mandatet ”, skriver Hancock och skjuter in sig på tjänstemännens resor. Inte fel att spara, men flum av detta slag gör inte miljön bättre. Det ryms mycket flum i både miljödebatt och miljöåtgärder. Problemet är att det med flum blir svårt att få makthavare att ta problemen på allvar.
Michael Hancock! Gör som Greta. Strejka en dag varje vecka med att sitta utanför Landskapsborgen. Visa upp ett plakat och tala om för alla beslutsfattare att de ska skämmas för att de inte gör något åt nätkasseodlingar till havs och för att de inte har konkreta strategier för hur Ålands förbindelser med omvärlden skall miljöanpassas – inom, genom och utanför innerskärgården.
JAN WESTERBERG
