Gör Åland till frizon från flyktingmottagande
I en insändare i NÅ 4 juni skriver Jörgen Pettersson (C): ”Jag är övertygad om att omgivningen formar människorna i högre grad än tvärtom.”
De flesta gör analysen att människor formas av en blandning av arv och miljö. För vissa är den analysen ett argument för inflyttningsformen flyktingmottagande. För andra är den analysen ett argument emot inflyttningsformen flyktingmottagande. En skillnad är att de som är för sprider en bild av att folk som är emot skulle vara fientliga emot eller rentav farliga för individer som kommit hit via inflyttningsformen flyktingmottagande.
Inte många vill vara så pass osympatiska att de beter sig illa mot individer på grund av hur de är födda, var de bott tidigare eller under vilken inflyttningsform de flyttade hit. Ändå blir offentliga motståndare till flyktingmottagandet av med jobb för att det antas att de kommer diskriminera folk.
Vissa säger att det alltid är bra med nya människor och att flyktinggrupper från exempelvis Syrien och Kongo på lång sikt kommer att vara bra för Åland. Andra säger att det på lång sikt kan förvandla Åland till något helt annat, beroende på i hur stor skala det sker, och att det inte handlar om en bra sorts förändring.
Det är främst människor som skapar kulturer, inte tvärtom. Det är främst ett lands invånare som skapar ett land, inte tvärtom. Att satsa på att importera grupper som måste fly från sina egna länder, är bra för det fåtal individer från gruppen som faktiskt lyckas ta sig hit, men totalt sett dåligt för oss på lång sikt.
Återigen: folk kan ofta enas om att människor formas av en blandning av arv och miljö. Men att säga att detta även kommer att visa sig i verkligheten, och att vilja forma en politik efter det, är förenat med en risk att dina meningsmotståndare skickar polisen på dig för att försöka få dig fälld för ”hets” mot folkgrupp.
På lång sikt har vi inte råd att låta vad som händer på Medelhavet avgöra vår framtid. Tufft men kanske sant. Länder som Japan och Sydkorea satsar i princip bara på sig själva när det gäller detta. Under 2013 fick Japan (med 127 miljoner invånare) 3 777 asylansökningar och beviljade sex stycken av dem. (Källa: UNHCR.)
Åland borde bli en frizon från hela företeelsen flyktingmottagande. Istället har vi en kultur där det framställs som självklart att även den lilla svensktalande ögruppen ska föra fastlandssvensk flyktingpolitik. För att vi inte har något bättre för oss än att bygga upp lokal en sagovärld där de ”goda” och högljudda ålänningarna vill distansera sig från de ”onda” ålänningarna. Denna kultur tacklas bäst genom enande och tydliga kommunala folkomröstningar. Om det blir ett nej, kan jasidans folk fortfarande skicka sina EGNA pengar till valfri välgörenhetsorganisation.
Etablissemangsmänniskor som vill göra karriär i egenskap av ”goda” människor, genom att lova bort andras skattepengar, är inget nytt fenomen i europeiska överhetssamhällen. När detta praktiseras i form av röd omfördelning inom landet, är det en sak. När det praktiseras i form av internationell solidaritet i allmänhet och flyktingmottagande i synnerhet, blir det ohållbart i längden.
Det stora landet i väst har redan sysslat med inflyttningsformen flyktingmottagande under lång tid. Många med erfarenhet därifrån är angelägna om att Åland inte ska göra om samma misstag. För att inte göra om samma misstag, måste vi bete oss osvenskt. Redan nu. Innan man redan har gjort om misstagen.
Det handlar inte om att man är fientlig emot individer från flyktinggruppen. Det handlar om att själva företeelsen flyktingmottagande totalt sett är dålig för oss på lång sikt. Världens problem måste lösas på andra sätt. Till skillnad från andra politiska rörelser, är Nejsidan alltid helt emot flyktingmottagande. Att det på Åland fortfarande är en fråga om ja eller nej, och inte om volymer, är en stor möjlighet.
Vi måste hitta något annat än ”godhet” att tävla mot varandra i. Idealet ärlighet är något som kan ersätta.
Daniel Lampinen,
Nejsidan
