Frivilliga bör också få ersättning
Vi är nu inne i en tid då dagstidningarna återkommande rapporterar om bränder i skog och mark. De frivilliga brandkårerna utför regelbundet betydande insatser för att trygga enskilda medborgares säkerhet vid olyckor eller för att förhindra att skador uppstår på allmän eller privat egendom. Det kan handla om vitt skilda uppdrag på grund av extrema väderförhållanden (exempelvis Alfridastormen) eller skogsbränder i otillgängliga områden eller på avlägsna holmar. Bara för att uppge två exempel.
Lagtinget har nu antagit en ändring av Räddningslagen på Åland. Enligt den ska den som drabbas av olycksfall i samband med att han eller hon fullgör uppgifter som hänför sig till räddningsverksamhet ha rätt till ersättning. Ersättningsberättigade är dels de som beordrats av räddningsledaren att delta i ett räddningsuppdrag, dels de som hör till en brandkår.
Frivilliga insatser är ovärderliga. Det kan handla om organisationer inom tredje sektorn som ger handräckning åt myndigheter vid olycksfall såsom sjuktransporter i glesbygden eller skärgården. Det kan också handla om markservice vid en utdragen större operation såsom en mark- eller skogsbrand, som kräver många frivilliga händer. Dessa händer behövs för att bära ut slangar och munstycken, ibland kilometervis i svårframkomlig miljö, eller så kan det handla om händer som behövs för att bre på smörgåsar åt dem som deltar i utdragna och tunga räddningsuppdrag.
Den åländska räddningslagen skiljer sig från motsvarande lagstiftning i övriga Finland. I riket är man nämligen ersättningsberättigad om man har vidtagit räddningsåtgärder på eget initiativ med stöd av lagstadgad handlingsskyldighet. Alltså även den som inte tillhör en brandkår eller är beordrad kan få ersättning vid ett olycksfall.
På Åland är man också skyldig enligt lag att vidta åtgärder. Men, på Åland är dessvärre inte alla medverkande upptagna bland de ersättningsberättigade. Endast de som uttryckligen har beordrats av räddningsledaren att bistå vid olyckan eller de som tillhör en frivillig brandkår kan få ersättning. Så här ska det förstås inte få förhålla sig. Vi brukar ibland säga att på Åland ska vi ha det minst lika bra som i riket, eller kanske snarare bättre.
Glädjande är dock att vicelantrådet lovade lagtinget på stående fot att vidta nödvändiga och skyndsamma åtgärder för att komma med ett nytt lagförslag som rättar till detta missförhållande. Det är viktigt att alla ålänningar ska känna sig trygga i att på eget initiativ agera när olyckan är framme. Det är som bekant inte sällan de allra första insatserna som är helt avgörande för att förhindra att en olycka förvärras eller att en eld sprider sig på en kruttorr holme, långt från alla organiserade brandkårer. Alla insatser är ovärderliga i en sådan situation. Det är viktigt att de uppskattas.
RAINER JUSLIN (LIB)
Ordförande för lag- och kulturutskottet
