Friskhetsintyg en skymf
Mycket ska man höra innan öronen trillar av… Jag trodde väl aldrig att jag i ett modernt välfärdssamhälle skulle se arbetsgivare kräva intyg över hälsotillstånd inför tillträde av en tjänst. Köper ni boskap eller anställer ni arbetskraft, kan man fråga sig. Vem är det som ska få falla på målsnöret? Är det en astmatiker, någon med struma, en diabetiker eller epileptiker? Kan det vara någon som kämpar mot cancer, eller någon som gått igenom en depression?
Jag trodde faktiskt att diskriminering var förbjudet enligt lag. Om det nu inte är förbjudet så borde det vara det. Det säger jag inte för att jag är sjuk, utan för att jag liksom alla andra en dag kan bli det. Ska jag den dagen en diagnos kommer förgås av skuldkänslor för att jag ”lurat mig in” på en arbetsplats där sjukdom inte accepteras? Statliga verksamheter, som exempelvis skolan, borde föregå med gott exempel och säkerställa lika möjligheter för alla. En arbetsgivare som i platsannonsen kräver friskhetsintyg får ingen ansökan från mig eftersom jag genast gör tre antaganden:
1) Arbetsgivaren har stora problem med sjukfrånvaro bland personalen. Orsaken till det är förmodligen inte att personalen är sjukare än andra, utan att organisationen som helhet är sjuk på ett långt djupare plan.
2) Arbetsgivarens underliggande värderingar för verksamheten överensstämmer inte med det västerländska kulturarvets solidariska värderingar så som lika rättigheter och möjligheter för alla.
3) Det är en hård resultatinriktad organisation som inte värdesätter hela människor med såväl styrkor som svagheter, briljans och skavanker.
Jag hoppas verkligen att arbetstagare som har möjligheten undviker sådana arbetsplatser. Om man så är frisk som en nötkärna den dag man börjar arbeta där så är risken mycket stor att man har blivit sjuk den dag man ger sig av därifrån.
”Nina”
