DELA

Från förmynderi till ett eget liv

Jag vill berätta för dig om en vän som jag är orolig för. Min vän har, under hela sitt liv, utan anledning lytt under en förmyndare och får inte ha kontroll över sin egen ekonomi, trots att hen sedan länge är myndig, arbetar och förtjänar sina egna pengar.

All inkomst går till förmyndaren som sedan ger en årlig, av förmyndaren bestämd, summa tillbaka till min vän. Dessutom har förmyndaren ett annat modersmål än min vän och vägrar använda svenska trots att förmyndaren enligt lag är ålagd att göra det.

Skulle ni, om denna vän var er vän, tveka att ingripa och ställa allt till rätta?

Jag är övertygad om att de flesta svarar ja på den frågan. Det är klart att man som myndig person ska få bestämma över sitt eget liv och sin ekonomi! Så varför tvekar då så många att ålänningarna inte ska få göra det och till och med förespråkar att Finland har rätt att hålla oss kvar i sitt förmyndarskap och att vi inte är kapabla att ta hand om oss själva?

Den senaste överträdelsen mot oss ålänningar och vår självstyrelse är en 107 sidor lång skrivelse med begäran om utlåtande från justitieministeriet med EN sammanfattande sida på svenska. Det är långt ifrån första gången det händer och det kommer definitivt inte att vara den sista.

För att få Finland att förstå allvaret i språköverträdelserna måste vi visa med all tydlighet att det inte är okej. Vi kan inte göra som vår regering och svara på utlåtanden som är gjorda på finska. Det är samma sak som att godkänna deras agerande.

För att få en tydlighet i relationen med Finland är det nödvändigt med en statushöjning av Åland.

Vi behöver gå från att vara ett av många landskap i Finland till ett land i union med Finland, där vi har gemensam utrikespolitik, försvar, domstolsväsende och president. Allt annat sköter vi ålänningar själva.

En statushöjning möjliggör en ramlag, precis det som lagtinget från början begärde i förhandlingarna om en ny självstyrelselag, men som under hand smulades sönder till ingenting av de finska företrädarna.

En statushöjning till land skulle också innebära en egen EU-parlamentsplats och att vi kan ta över beskattningen när vi vill och är beredda.

Denna resa har Färöarna och Grönland redan gjort. Samma resa gjorde Island och Norge innan de blev egna stater.

Så varför kan inte vi ålänningar påbörja denna resa – från ett 100-årigt förmynderi till ett eget liv?

PIA ERIKSSON
ORDFÖRANDE FÖR ÅLANDS FRAMTID