Framtidens klimatfrågor är många
I början av april besökte jag OECD:s konferens om landsbygdsutveckling i Skottland. På plats fanns ca 400 aktörer med målsättningen att svara på de stora utmaningar som kommande generationer måste möta. Temat var innovation och utveckling.
Några talare från konferensen kommer till Åland och föreläser i aktuella ämnen i ÅBF:s regi redan i år. Sten-Rune Lundin från länsstyrelsen i Dalarna presenterar redan nu i juni ett kulturturismprojekt som nog duger att kopieras för lokala förhållanden.
Ett av de många områden som lyftes var köttkonsumtionen.
På plats fanns Peter Verstrate som jobbar på Mosameat för att berätta om satsningarna på konstgjort kött.
Detta utvinns kort beskrivet genom att man tagit de celler av nötkreaturen som läker sår. Helt okomplicerat har det inte varit, därav priset. Den första burgarbiffens pris är cirka 300 000 euro. I stora mängder kommer det att bli billigare och miljövänligare än en motsvarande biff från ett traditionellt uppväxt nötkreatur. Men för att lugna upprörda uppfödare och konsumenter konstaterade föreläsaren själv att marknaden för traditionellt kött, alltid finns kvar. Han hade i sin presentation en bild, då energiavbrotten var som värst och folk fyllde förråden som mest – då gapade hyllorna tomma – utom hyllorna med ”köttsubstitut av olika sorter”. Det ville tydligen ingen ha, därför tog de fram ett nytt konstgjort/riktigt ”kött”.
Konferensen handlade också om de äldres situation på landet/skärgården ur en IT-synvinkel. Enorma summor satsas i Skottland på bredband och mobiltelefoni i glesbygden. Vill man ha besök av sina barnbarn behöver man kanske ha ett välfungerande Wi-Fi nätverk?
Även förnyelsebar energi enligt de internationellt uppställda målen diskuterades.
Skottland har, för övrigt lite väl ensidigt, satsat på stora vidkraftverk som energikälla och borde kanske ha flera ben att stå på?! Deras elnät är för underdimensionerat för stor input av el från avlägsna områden. Bergvärme för egnahemshus och små vindkraftverk för egenproduktion som nog deras elnät kunde klara av, var inte i ropet. Tyskland hade redan för många år sedan över 200.000 små producenter av el.
Det lokala initiativet, till exempel att själv åstadkomma förändring genom projekt i hembygden konstaterades ytterligare i en annan session ligga i farozonen då allt för stor reglering införs. Saken diskuterades ivrigt. Blir det för krångligt och för toppstyrt att söka till exempel EU-projekt så orkar snart ingen dra dem. Eller ha råd, i väntan på ofta sega utbetalningar.
Alla samhällen och orter, stora som små, som är beroende av att importera behöver göra sig så oberoende och självförsörjande på alla sätt och vis som möjligt, allt från matproduktion till drivmedel. Och kanske det nästa stora svaret på morgondagens energifråga redan finns i havet.
Mikael Erickson
Verksamhetsledare för Ålands bildningsförbund r.f.
