Några lagtingsledamöter har uttryckt sin oro över ”kommande problem” med anledning av förslag till lagstiftningsändringar i socialvårdslagen och att de föreslagna ändringarna skulle ”uppmuntra” ensamkommande barn och ungdomar till att komma till Åland, på grund av ekonomiska fördelar som lagstiftningsändringen skulle medföra.
Avsaknaden av lagstiftningen innebär att socialvården (KST) inte i dagsläget kan bevilja det stöd som bedömts nödvändigt för barnen/ungdomarna. Detta medför att barn/ungdomar (med hemkommun på Åland!) är i en sämre ställning än barn/ungdomar i motsvarande situationer i övriga delar av landet. Därför har en lagstiftningsändring initierats av tjänstemän på Kommunernas socialtjänst k.f. då det idag inte finns lagstöd i socialvårdslagen för den service som ensamkommande barn och ungdomar i Finland har rätt till och som inte är i behov av barnskyddsinsatser.
Reformen av socialvårdslagen (på Åland och i riket) syftade uttryckligen till att stärka ”basnivån” så att barn och familjer kan få hjälp utan barnskyddsklientskap. En central tanke är att stöd till barn och familjer i första hand ska ges genom allmän socialvård och frivilliga stödinsatser, och att barnskydd (enligt barnskyddslagen) ska användas när barnets situation kräver särskilt skydd eller mer ingripande åtgärder.
Ensamkommande barn och ungdomar kan inte idag ”stiga av båten ” på Åland och flytta in hos någon släkting. Föreslagna lagstiftningsändringar kommer inte heller att möjliggöra detta. Alla flyktingärenden sköts via Finland. Att den föreslagna lagändringen skulle förorsaka de problem (inte anpassa sig till det åländska samhället – förorsaka problem liknande i Sverige) som en del lagtingsledamöter framfört i lagtingsdebatt och insändare är inte möjligt. Som sagt ensamkommande barn och ungdomar kan inte oreglerat flytta in hos släktingar på Åland.
PAULINA EKLUND
OMRÅDESCHEF FÖR BARNSKYDD
SUSANN PELTONEN
OMRÅDESCHEF FÖR TIDIGT STÖD FÖR BARN OCH FAMILJ
