Föreläsningen marknadsförde inte företaget
Föreningen Ålands HälsoAlternativ arrangerade 15.10 en öppen föreläsning om funktionsmedicin och precisionshälsa. Föreläsare var legitimerad läkare Nils Edelstam, som arbetar på en privat funktionsmedicinsk klinik i Sverige. Föreläsningen följdes av ett panelsamtal där föreläsaren, landskapsläkare Knut Lönnroth och VD för Ålands näringsliv Jan-Erik Rask deltog. Ett flertal läkare och politiker hade inbjudits, men tackat nej. Vi ville ge ålänningarna möjlighet att bekanta sig med ett tanke- och arbetssätt som kan förbättra folkhälsan och ge hopp åt individer som kämpar med ohälsa/kroniska sjukdomar.
Under panelsamtalet framförde landskapsläkaren saklig kritik, men säger i efterhand i en intervju i Ålands radio att föreläsningen visade sig vara marknadsföring av kliniken där föreläsaren arbetar och därför inte borde ha finansierats med PAF-bidrag. Vi håller inte med.
Det är kutym att föreläsare presenterar sig och berättar vad de jobbar med och var, bland annat för att åhörarna ska få veta vilken utbildning och erfarenhet föreläsaren har. Likaså är det vanligt – och uppskattat – att föreläsare ger exempel från sitt eget arbete. I det här fallet verkar det som om Knut Lönnroth likställer funktionsmedicin med företaget där föreläsaren arbetar, men funktionsmedicin är ett arbetssätt och processen ser ungefär likadan ut oberoende vilket företag som erbjuder vården. Vi kan hålla med om att sista bilden i presentationen var marknadsföring av företaget, men den minuten gör inte en två timmar lång föreläsning till marknadsföring.
Ålands HälsoAlternativ tog initiativ till föreläsningen, inte för att ge företaget tillfälle att marknadsföra sig på Åland utan för att ge ålänningarna kännedom om en möjlighet att ta hand om sin hälsa som inte erbjuds inom den reguljära vården, och som de heller inte får läsa om/höra om i vanliga medier.
Föreningens målsättning var att:
1. Sprida information om att man inte nödvändigtvis måste lära sig leva med sin ohälsa/ vara beroende av läkemedel resten av livet bara för att den reguljära vården inte kan hjälpa.
2. Öka valfriheten genom att försöka väcka intresse hos någon läkare att utbilda sig och öppna mottagning på Åland
3. Initiera en diskussion om vårdens utveckling genom att sprida information om ett arbetssätt som fokuserar på underliggande orsaker till ohälsa.
En privat vårdgivare kan antas ha ett ekonomiskt intresse att locka kunder, men inom den reguljära vården finns inte kunskap och erfarenhet av funktionsmedicin och därmed existerar ingen möjlighet att välja en ”neutral” föreläsare. Är frånvaro av ekonomiska intressen så viktigt att det är bättre att informationen inte erbjuds befolkningen, och gäller det i så fall generellt eller enbart ifråga om verkligt nytänkande som inte finns inom den reguljära vården?
Trots en generellt god vård på Åland finns det många som lider av ohälsa utan att få hjälp, och väldigt många behandlas med läkemedel för kroniska sjukdomar. Är det då fel att PAF-medel beviljas för att ge ålänningarna kännedom om ett arbetssätt som kan förbättra folkhälsan? Hur villkorat ska PAF-bidrag få bli? Vill vi att tredje sektorn används som en kuliss eller bulvan för att främja rådande politiska intressen på bekostnad av allas delaktighet, som det så vackert ordas om?
I sak är landskapsläkarens ifrågasättande av PAF-bidrag till föreläsningar som utgör marknadsföring rimligt, men det känns som om han här, med eller utan hjälp, sökt länge och väl efter nålen i höstacken (och hittat ett knappnålshuvud) för att sätta stopp för tilldelning av PAF-medel till föreläsningar om sådant som inte är fullt integrerat i den reguljära vården.
Panelsamtalet efter föreläsningen var avsett att ge utrymme för reflektioner kring och kritik av det som föreläsaren framfört, men då framkom inget om att föreläsningen uppfattats som reklam för företaget. Det var ett sakligt och nyanserat samtal och landskapsläkaren, som framförde en hel del seriös kritik, förtjänar en eloge för att han ställde upp. Men vad hände nu, varför denna storebrorsattityd för att försöka förhindra att någon ”luras” att söka hjälp utanför den reguljära vården? Är inte det att underskatta ålänningarnas intelligens och omdöme? Behöver ålänningarna förmyndare, eller behöver de ett brett beslutsunderlag för att ta egna beslut? Vi tror på det senare.
Testerna som används inom funktionsmedicin är inget självändamål, utan används för att utreda orsakerna bakom diagnosen och individanpassa behandlingen. Det är ofta kostnadseffektivt på längre sikt eftersom det ger patienten en chans att tillfriskna. Hur många och vilka tester som tas varierar, men visst kan man alltid i efterhand konstatera att många av testerna var ”onödiga” eftersom de inte visade något avvikande. Men det gäller i lika hög grad den reguljära vårdens provtagningar (till exempel de hälsoundersökningar som arbetsgivare enligt lag ska tillhandahålla) och inte minst screeningarna som erbjuds stora befolkningsgrupper för att upptäcka sjukdom hos ett fåtal.
STYRELSEN FÖR ÅLANDS HÄLSOALTERNATIV R.F.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
