Fiskevård på åländskt sätt, skall den fortsätta som förut?
Dagens fiskevård som landskapet utför och har gjort i många år, har sitt ursprung i Guttorp. När Guttorp byggdes i mitten av 70-talet, var det för att åstadkomma laxutplanteringar runtom Åland. Detta var något som gjordes i Östersjön både på svenska, finska samt på den åländska sidan. Sedan upphörde behovet av att plantera ut lax men Guttorp sågs som en resurs som behövde hitta en annan verksamhet.
Under årens lopp har mycket fisk odlats upp till utsättningsfisk genom kompensationsutsättningar. Varför har detta fortsatt? Enligt modern forskning är kompensationsutsättningar en sista utväg och skall inte ske under allt för lång tid. Senaste åren har det skett till en kostnad om ca 380 000 euro per år, internhyran obeaktat. Det blir mycket pengar till fiskevård om det skulle vara modern fiskevård, på 10 år skulle det bli nästan 4 miljoner euro.
Vad har detta inneburit för fiskestammarna på Åland? Har bestånden ökat? Har dessa nästan 4 miljoner inneburit förbättrade reproduktioner för den åländska fisken?
Istället har Guttorp anläggningen bevisligen försämrat vattenmiljön i Lumparn. Nu har landskapsregeringen genom Fastighetsverket tagit ansvar för vattenmiljön i anslutning till Guttorp och förbättrat betingelserna. Så nu låter man verksamheten fortsätta i samma utsträckning som tidigare. Hittills har vår fiskevård varit som ett svart hål, det behöver ifrågasättas/förändras. Vi har inte råd med svarta hål.
Varför blev det så här?
Så nu bör vi istället under de kommande 10 åren och med cirka 4 miljoner euro, kanske mindre behövs, stärka den vilda fiskvården och idka fiskevård på riktigt. Naturligtvis skall vi ta vara på och förbättra den naturliga reproduktionen som sker på Åland. I dag är det främst gädda, abborre, gös och öring som till viss del reproducerar sig i de åländska vattnen. Siken har förutsättningar under rätt/bättre förhållanden åstadkomma vild reproduktion.
Varför satsar vi så lite inom dessa områden?
Fiskeribyrån har de senaste åren startat upp en ny satsning inom fiskevård, genom ett EU-projekt. Det sker nu ett arbete med att skapa förutsättningar för en naturlig reproduktion för främst öring och gädda, detta arbete måste utökas till även gös och sik.
Vi läste nyligen i massmedia om Seglinge som kommit långt och även Hammarland har kommit långt med ”gäddfabriker”. I Kökar finns det också projekt på gång med naturliga miljöer för vild gädda. Detta behöver spridas över hela Åland, nu som fiskevård på åländskt sätt.
Arbetet med detta har varit mycket uppskattat och mycket av det som kännetecknar modern fiskevård. Till årsskiftet tar finansieringen av detta EU-projekt slut, men det måste bara vara finansieringen från EU som upphör. Arbetet måste fortsätta och utvecklas och det är här som jag anser det är dags att syna den fiskevård som skett under många år.
Genom en lyckad fiskevård kan vi åstadkomma en fiskestam som har goda möjligheter till reproduktion i det vilda.
Fisketurister efterfrågar vild fisk, inte odlad fisk när de söker fiskeutmaningar.
Fisk som växer upp från romkorn i det fria har också större förutsättningar att undvika att bli mat till sälar än vid utplanteringarna. Sälen är klok och låter sig gärna serveras. Även skarv, trut och rovfiskar håller sig framme när det sker utplantering, trotts goda försök att sprida utplanteringarna.
Yngel som växer upp i det vilda är inte förvirrade och osäkra och blir lätta byten, utfallet blir bättre när anpassningen sker på ett naturligt sätt.
Som marknadsföring av destinationen FiskeÅland måste det vara intressantare att berätta om hur mycket turistfiskedestinationen Åland satsar på framgångsrik fiskevård och inte på hur mycket yngel som planteras ut årligen. Kompensationsutsättningar är det sista halmstrået och får inte vara det första.
MIKAEL STAFFAS
LIBERALERNA
