SÖK
MENY
Fiskbestånden och Östersjön – ett åländskt perspektiv på hot och möjligheter
Östersjön befinner sig i ett kritiskt läge och står inför en rad allvarliga utmaningar. Fiskbestånden förändras snabbt, och flera arter är på väg att kollapsa eller har redan gjort det. Här på Åland märks effekterna tydligt. Det handlar inte bara om överfiskning; även klimatförändringar, övergödning och förlust av livsmiljöer bidrar till en ekologisk obalans.
Strömmingen, en central art i åländskt fiske, är särskilt hotad, och torsken har också minskat kraftigt. Samtidigt har arter som mört ökat i antal, särskilt i den inre skärgården – en utveckling som kopplas till övergödningen. Denna förändring påverkar både ekosystemet och de ekonomiska förutsättningarna för det lokala fisket. Som grön EU parlamentariker är detta en viktig fråga för mig.
För att få en närmare inblick i hur dessa utmaningar påverkar Åland och vad som kan göras för att förbättra situationen, diskuterar vi med biolog Tony Cederberg som till vardags jobbar på Husö biologiska station.
Hur skulle du beskriva dagens fiskbestånd kring Åland? Har du märkt någon förändring i bestånden de senaste åren?
”Fiskbestånden på Åland har förändrats över tid. Östersjön är trots allt ett hav som är inne i en period där mycket har förändrats och förändringarna sker snabbt. Dessa förändringar kan vi även se och känna av här på Åland. Bland fisket som bedrivs längre ut till havs kan man inte låta bli att nämna de senaste tidens larmrapporter om strömmingsbestånd som riskerar att kollapsa. Detta påverkar fisket på Åland i allra högsta grad. Strömmingen har trots allt historiskt varit mycket viktig för Åland. Torskbeståndet i Ålands hav ser dock ännu relativt välmående ut, vi får hoppas att det förblir så också. Längre in mot kusten har det också skett förändringar. Bland annat har mörtfiskarna ökat, mycket tack vare övergödningen. Det har även noterats att till exempel strömmingen verkar ha sökt sig lite längre ut i skärgården, tidigare har strömming påträffats ända in i de inre delarna av skärgården. Det verkar även finnas lokala skillnader som berör fiskbeståndens utveckling på olika delar av Åland under de senaste åren.”
Vilka faktorer, förutom fiskekvoterna, anser du påverkar fiskbestånden på Åland? Hur spelar klimatförändringarna in i det här sammanhanget?
”Ett fiskbestånd påverkas av en rad olika faktorer. Vilka dessa faktorer är och hur dessa samverkar beror igen på lokala faktorer. Jag anser själv ändå att det finns en nyckelfaktor som man alltid bör ta i beaktande och det är balansen i ekosystemet. När det blir obalans i ekosystemet är det lätt hänt att vi kommer in i en ond spiral där allt fler arter påverkas, både positivt och negativt. Detta kan i värsta fall leda till att det är omöjligt för en specifik art att återhämta sig. Ett mycket bra exempel på detta är torskbeståndet utanför Newfoundland som kollapsade på mycket kort tid i början av 1990-talet och ännu inte återhämtat sig. Denna typ av kollapser är mycket allvarliga om det händer bland rovfiskar som ofta kan ses som nyckelarter i ekosystemen. Torsken är ett typexempel. Men även på lägre trofinivåer kan effekterna vara förödande, speciellt i ett så artfattigt och känsligt hav som Östersjön. Varje art i våra vatten fyller en roll (har en så kallad nisch) som vi inte har råd att förlora.
Klimatförändringarna är bara i sig ett stort hot mot våra fiskbestånd. Dessutom förstärker klimatförändringarna de negativa effekterna av övergödningen. En effekt av detta är fisklekens framgång blir allt osäkrare i och med vädrets ökade nyckfullhet. Fisklekens framgång har en avgörande effekt på fiskbestånden. För vårlekande fiskar innebär detta till exempel att tidpunkten när vattentemperaturen är optimal för fisklek kan variera mycket från år till år, vilket kan påverka födotillgången när ynglen börjar själva leta föda. Fiskar som är beroende av vårflöden kan få det svårt efter snöfattiga och torra vintrar. Samtidigt som de generellt högre vattentemperaturerna gynnar varmvattenarter, till exempel mört. Laxfiskar som är kallvattenarter missgynnas. Klimatförändringarna påverkar troligtvis även de för Östersjön så viktiga saltvattenimpulserna bland annat genom att göra dessa mer sporadiska, vilket är negativt för torsken som är beroende av att det kommer in syrerikt och salt vatten genom de Danska Sunden.”
Hur påverkar trålfisket det lokala fiskbeståndet på Åland?
”En av de effekterna av trålfisket är att sälarna söker sig allt längre in mot land. Något som inte är så konstigt om födan längre ut fiskas upp av trålare. Väl längre in mot land innebär sälarnas närvaro att de kustnära fiskbestånden beskattas av ännu ett rovdjur. När det kommer till strömmingen har man även märkt att strömmingen idag har en kortare medellängd, blir könsmogen tidigare och är magrare än tidigare. Detta är alla klassiska effekter av överfiske. Så trålfisket påverkar inte bara det kustnära ekosystemet indirekt (genom sälens förflyttning längre in mot land) utan har även en direkt fysisk effekt på till exempel strömmingen.”
På vilket sätt skulle vi kunna återställa fiskbestånden i våra farvatten?
”Återställning är tack vare EU:s förordning om restaurering av natur ett mycket aktuellt ämne. En stor utmaning kommer att ligga i hur man på bästa sätt skall restaurera och återställa havsnatur och däri fiskbestånd. Det finns helt enkelt inte så många alternativ att tillgå ännu. Men när det kommer till att återställa fiskbestånden behöver vi först och främst se till att säkerställa att vi har tillräckligt stor fisklekbiomassa, det vill säga vi måste se till att tillräckligt med fiskar uppnår lekmogen ålder och att de hinner leka. Vi behöver även se till att det finns tillräckligt med lämpliga lekområden, endera genom att skydda viktiga lekområden eller genom restaurering och återställning av områden som tidigare varit viktiga.”
Hur ser du på balansen mellan ekonomiska intressen och hållbar fiskeförvaltning? Hur kan man säkerställa att fisket inte överutnyttjar resurserna?
”Balansen mellan ekonomiska intressen och hållbar fiskeförvaltning är inte en helt enkel nöt att knäcka, men det är möjligt. I Östersjön är fiskeförvaltningen i Rigabukten ett positivt exempel. Jag tror att det handlar mycket om kunskap om såväl havets ekosystem och dess funktion som kunskap om hur stora kringeffekter ett kustnära, lite småskaligt fiske kan ha för samhället. Samtidigt som man inte får hamna i en situation där man försöker maximera nyttan för enskilda näringsutövare. Detta är precis det som hänt i största delen av Östersjön. Man har gått från ett hållbart och lönsamt kustnära fiske som genererat en rad olika produkter till gagn för hela samhället, till att nästan uteslutande fiska upp fisken med ett fåtal båtar vars fångst bara till en bråkdel hamnar på våra tallrikar. Istället blir fisken foder till odlade fiskar, minkar, et cetera. I detta sammanhang får man inte glömma bort de sociala aspekterna. Speciellt i dessa oroliga politiska tider är tillgången till lokalt fångad fisk även beredskapsfråga. Även de kulturella aspekterna är bra att komma ihåg.
Sammanfattat skulle jag säga att det skall vara måtta med allt. Storskaligheten går inte bra ihop med en resurs som är både känslig, utsatt och långt från oändlig.”
Vilka konkreta åtgärder skulle du vilja se för att skydda havet/fiskarna och andra viktiga arter i Ålands vatten?
”Kunskapshöjande åtgärder och insatser är bland det viktigaste man kan göra. En person som förstår situationen är mycket mer benägen att vilja göra något positivt jämfört med någon som inte är helt insatt. Utöver detta behöver vi skydda och restaurera mer viktiga områden för fisk. Därtill behöver vi även se till att de skyddade områden även bildar en helhet där fiskar (och andra arter) har möjlighet att förflytta sig mellan. På land pratas det mycket om så kallade ”Gröna korridorer”. Lika viktigt är det med ”Blå korridorer” i havet. Att olika områden och bestånd missgynnas av att vara för uppsplittrat är en viktig del av den s.k. metapopulationsteorin. Åland har en mycket viktig roll globalt sett i studerandet av denna teori tack vare det arbete som den framlidne professorn Ilkka Hanski startade på 1980-talet kring ängsnätfjärilen på Åland.”
Fiskekvoterna för nästa år sätts snart, och det är avgörande att Finlands regering tar ett starkt ansvar för att säkerställa hållbara beslut som skyddar våra fiskbestånd och ekosystem. Vi måste uppmärksamma det akuta läget och agera nu för att förändra utvecklingen innan det är för sent. Jag uppmanar därför Finlands regering att stå upp för en hållbar fiskeförvaltning och prioritera långsiktiga lösningar för Östersjöns framtid. Det är dags att vi handlar – för naturen, fiskarna och våra barns skull!
MARIA OHISALO (GRÖNA)
EUROPAPARLAMENTARIKER
