Fakta sätts åt sidan när LR utser förvaltningschef
Den 4.5 fick jag min fråga om rekryteringen av förvaltningschef besvarad av lantrådet Veronica Thörnroos. Svaret var ytterst bristfälligt och avslutades med att lantrådet svarade att politikerna i landskapsregeringen väljer vilken kandidat de vill, det handlar om ”en subjektiv bedömning, inte om fakta”.
Det betyder att månader av arbete med att skapa en profil för de sökande, annonsering och resor till intervjuer varit förgäves. Rekryteringsgruppen med tjänstemän och konsulter, vars resultat den 1.8. 2020 var att förorda Anne Andersson för tjänsten, lades åt sidan och i stället valde den politiska landskapsregeringen Jomalas nuvarande kommundirektör John Eriksson till jobbet.
Problemet är att förvaltningschefen inte är en statssekreterare, vilket är en rent politisk rekrytering. Att vara förvaltningschef är att leda landskapets förvaltning och därmed ska också förvaltningens personal få vara delaktiga i beslutet. Ett beslut som naturligtvis ska tas på meriter. Att säga att fakta inte gäller, utan enbart subjektiv bedömning, åsidosätter alla vedertagna principer för rekrytering.
Med tanke på att rekrytering av kompetens är en av landskapets största utmaningar framöver så undrar jag; vem ska hädanefter våga utsätta sig för regeringens ”subjektiva bedömning” genom att söka jobb i landskapet? Om inte meriter gäller, vad gäller då? Hur garanterar man en rättssäker rekrytering? Är det ens viktigt för den Centerledda regeringen?
Nej, detta är under all kritik. Det sorgliga är att Åland nu inte får den bästa tänkbara kandidaten som förvaltningschef, utan den som ministrarna och regeringsblocket bekvämt nog kände från förr.
CAMILLA GUNELL (S)
